Stora skrikdagen?

Idag var det inte bara Sveriges nationaldag. Det var även stora skrikdagen. Åtminstone här hos oss.

Det som jag tror gick fel, var att lunchen slog slint. De åt helt enkelt inte av den panerade fisken. Och nu när det är sommar finns det så mycket roliga saker att göra ute. De sprang från bordet utan att äta. Och det hjälpte inte att jag gav upp och stekte de sedvanliga hamburgarna. De ville leka. Inte äta något alls.

Lillasyster blev på dåligt humör och skulle skrika sig till en massa saker. Den som tycker att det bara är att stå på sig, vänligt men bestämt, kan testa att göra det mot henne i timtal. Hon ger inte upp. Det blir bara mer och mer skrik, tills hon får som hon vill. Och saker som flyger. Hon träffade maken på benet, med en hård leksak. Till slut kissade hon ner sig också. Vi funderar lite på om vi ska utreda henne också. Det är faktiskt en hel del saker som stämmer på henne, som Svenny Kopp säger om flickor med ADHD. Främst det med att de sköter sig på dagis/skola men "är urjävliga hemma" och "kryper in under skinnet på främst mamman" (Svennys ord). Nu är ju lillasyster inte ens 4 år, så vi får ta det lite lugnt med utredning. Allt funkar jättebra för henne på dagis. Men vi håller koll på henne. Och det går liksom inte att missa sån som hon är hemma. Men kanske är det ändå bara 3/4-årstrots, som går över?

Lillebror hade en period då han skrek och skrek på maken idag. Han ville spela lego-star-wars med honom. "Mamma ä JÄTTEOFIFFIG på lego-star-wars." säger han och kräver att det ska vara maken som spelar. Detta skrik sammanföll med lillasysters läs-saga-för-mig-skrik. Det blev för mycket. Maken tog på sig skorna och gick ut. Han gick en promenad. Barnen blev lite chockade, men andra sidan vad ska maken göra när barnen inte ger sig, utan bara skriker mer och mer?

M och jag skulle plantera om lite plantor. Vi odlar bland annat tomater, främst för att vi ska ha ett gemensamt intresse och för att det är ett bra tillfälle att öva på förändringar, som något positivt. Det förhindrar dock inte att M får för sig en massa saker som bara måste vara på hans sätt. Bland annat så måste det vara fyrkantiga krukor, inte runda. Fast idag så var maken och M iväg och hittade några runda som M accepterade. Då hittade han istället på att jorden skulle vara upp till en viss kant i krukorna, fint tillplattad av honom. Och det var en massa andra saker som bara skulle vara på hans vis. "UÄÄÄÄH" ylade han, hungrig som han var. Jag gick inte med på allt, för det är verkligen att få in honom på fel spår. Odlingen ska inte skapa tvång, utan den ska vara något kul som vi gör tillsammans. Med lite mat i magen så gick det bättre. Men det krävdes en hel del tydlighet från min sida, och några turer in i huset: "Du får inte vara ute i trädgården om du bara skriker."

Det verkar som att barnen kommit in i nya utvecklingsfaser alla tre, när de ifrågasätter mer och framför allt inte lyder det minsta. Det är nog inte mycket att göra mer än att härda ut. Det går nog över. Men vi har bestämt att det inte blir någon semesterresa i år heller. På tal om sorger och saker man får offra..... Det är nämligen inte så smart att åka iväg om man nätt och jämnt reder ut tillvaron på hemmaplan. Sådana saker som att behöva handla i en ny affär, inte ha diskmaskin, inte kunna släppa ut barnen i en inhägnad trädgård, hitta nya kläder snabbt, osv osv, ställer till det. Vi testade ju det där i miniformat när vi åkte till pappas begravning och det var jobbigt. Semesterresor får vänta lite till. Tråkigt, men tyvärr nödvändigt. Tur att vi bor på ett ställe där man kan göra rätt så bra och varierande dagsutflykter. Om vi orkar det ens en gång.....