Stängda kanaler i hjärnan?

Jag lyssnar just nu på denna föreläsning, när jag cyklar till jobbet:
http://urplay.se/Produkter/173882-UR-Samtiden-Varfor-lyssnar-inte-Kalle-Del-1-sa-fungerar-uppmarksamhet 

Jag vet inte om slutsatsen han kommer fram till är något jag kommer tro på. Gordon Neufeld är utvecklingspsykolog och menar att många barn får diagnos ADHD felaktigt eftersom de är omogna. Jag är lite skeptisk till detta, eftersom jag tänker att det snarare så att äldre barn med ADHD kan kompensera sina svårigheter bättre, och därmed inte upptäcks. Men jag tänker ändå ge föreläsningen en chans. Och jag om garanterat blogga mer om vad han säger, allt eftersom jag hinner lyssna.

Det som han nämner 35 minuter in i föreläsningen, är väldigt intressant: Att man har olika "kanaler" i uppmärksamheten och att hur många man använder varierar med hur trött man är. Det stämmer i alla fall på mig.

Han ger exempel från sig själv och föreläsningen. Och jag kan ge er exempel från mitt liv. Just nu så bloggar jag, så klart. Samtidigt så har jag ett öga på lillebror och lillasyster som hoppar och leker i studsmattan. Så de inte slår varandra eller går på utsidan av skyddsnätet. Jag fick precis säga till M att sluta skrapa ett rör i marken, eftersom det lät så hemskt. Och jag sitter samtidigt och tänker att jag bör lägga ner laptopen och gå och stänga av filmen som bara går i bakgrunden i köket som ingen tittar på. Dessutom så funderar jag på när maken kommer hem från vindsurfingen och om jag borde ringa eller SMS:a min svägerska för en kort fråga. Ganska många kanaler är öppna, alltså.

Sen ikväll, när barnen skrikit och tjatat på mig till och från under kvällen, och jag har behövt påminna dem om "tusen" olika saker, jag har lagat mat, tagit undan disken, plockat upp leksaker, hängt tvätt, nattat barnen, osv, så är jag betydligt tröttare och klarar inte att ha så här många kanaler öppna. Då har flera av dem blivit helt utmattade eller till och med stängda.

Jag har länge undrat varför jag inte orkar vissa saker. När barnen äntligen somnat, så har man ju världens chans att göra det man allra helst vill göra, t ex:

* Läsa i någon av alla de böcker som jag så gärna vill läsa. Som jag fullkomligt njuter av att få läsa.
* Läsa någon av alla de intressanta bloggar som jag vill läsa från början till slut, t ex Sabinas blogg.
* Städa. Vi har SÅÅÅ mycket att städa i vårt hus.
* Umgås med maken. Han är ofta mycket missnöjd med att jag inte vill träffa honom, utan bara hänger vid datorn. Jag brukar svara att jag vill, men inte orkar. Jag orkar inte höra på hans historier om specialintressen, eller hans onda bröstkorg osv. Eller ens se en komedi eller höra om tokigheter som barnen hittat på och/eller sagt under dagen.

Varför orkar jag inget av detta? Eller snarare varför kan jag inte koncentrera mig på något av detta? Varför känner jag det som att jag är "en grönsak" i huvudet när jag försöker? Varför klarar jag inte av att läsa en enda sida i någon bok, eller ett enda blogginlägg i någon annans blogg? Men kan sitta här och blogga själv i en timme, med ett eller flera inlägg som kräver lite eftertanke till och med? Jo, för att alla inkanaler är stängda eller nästan helt utmattade, och för att utkanalen fortfarande är öppen. Så måste det vara. Det låter logiskt. Någon som håller med och känner igen detta?

Vilken skön insikt, för nu tänker jag sluta klandra mig själv när olika kanaler blir utmattade. Det är helt okej att jag sitter och bloggar fastän jag har så mycket annat att göra. (Städa!) Dessutom så kopplas de andra kanalerna på igen, när hjärnan fått vila ett tag. Då kan jag helt plötsligt umgås med maken, städa lite eller läsa något som någon annan skrivit.

Man hör och läser ofta att vid sammanbrott (utbrott) är kommunikationen in till hjärnan avstängd. Det låter logiskt. Det borde vara lite likt det som det jag upplever när jag är trött - samma kanal/kanaler som är avstängda? Fast mycket intensivare på något sätt. För att sammanbrotten oftast även innefattar starka känslor och dålig impulskontroll.