CPS och våra grannar

Idag fick vi veta att ljudet från vår studsmatta har fortplantat sig i marken och in i betongen till våra grannars hus. Det har förstärkts på något skumt sätt. Husen ligger tätt, med bara 5 meter mellan vår studsmatta och grannarnas sovrumsvägg. Deras hus ligger lite nedanför vårt eftersom vi bor i en backe. Kanske studsar ljudet från vår baksida runt lite extra nere hos dem? De har lidit i 3 år, dvs sen vi satte upp studsmattan.

Nu kan jag inte påstå att de lidit helt i tysthet. En gång sa de till mig. Jag trodde det mestadels var skrikandet som störde. Grannfrun sa inget annat än att det var högt ljud. Den gången var jag inte mottaglig eftersom ungarna bråkade och för att det var klockan 9 en söndagsmorgon. Jag svarade att klockan 9 får man acceptera att grannbarnen är ute och leker. Då har de redan varit vakna två timmar och måste få gå ut. (Ljud är tillåtna från och med kl 7, enligt lagen.) Däremot så ska de inte skrika. Vi säger förstås alltid till dem, när de skriker. Men de glömmer ju så lätt tillsägelser och fortsätter att skrika.

Efter den incidenten så hörde vi inget mer. Vi märkte däremot att de smällde i dörrar och fönster några gånger. Efter det, så skrev jag detta brev till dem, där jag uppmuntrar dem till att höra av sig. Ofta har de satt på hög musik. Inget som vi haft något emot egentligen, eftersom det varit bra musik. Vi har trott att det varit en bra lösning för dem och för oss.

Så kom de hem från en utlandsresa. De hade köpt ett inomhusvattenfall. Säger de.... När det går torrt så piper det högt och det är ett väldigt högfrekvent ljud. Det har så hög frekvens att inte jag hör det, och inte heller grannarna själva. Det har med ålder att göra. De närmsta grannarna runt omkring är 60+. De hör det inte heller. Det är alltså bara maken och barnen som störs av pipandet. Någon av våra vänner påpekade att det faktiskt kan vara en sån här, istället för ett vattenfall:
http://www.expressen.se/kvp/oljudet-haller-de-unga-borta/

Den funkar inte som tänkt i sådana fall. För barnen stannar ändå ute, trots pipandet. Vi får tvinga in dem.

För att göra en lång historia kort, så har pumpen till vattenfallet (eller vad det nu är) pipit uppemot 30-50 gånger inklusive när de åkt hemifrån. Vi har ringt dem, men inte blivit trevligt bemötta, utan bara avsnästa. Det har gått så långt att vi faktiskt funderat på att polisanmäla. För ljudet är skadligt högt. De ringer i makens öron efter det är avstängt. Och vi kan inte använda vår trädgård. Ska vi sätta på barnen hörselkåpor när de är i sin egen trädgård?

Idag när alla barnen var i studsmattan, så var musiken jättehög + att pipet kom igång samtidigt. Maken blev inte direkt glad, och gick dit. Grannen var inte alls glad han heller. Han satt på framsidan. Han hade tydligen satt på pipet med flit för att få kontakt. Vågade han inte gå hit, eller? Bits vi? ;) Och nu letar de nytt boende. Tycker ni att detta är ett moget beteende? ;) De är ca 50+.

Karln i huset tyckte dessutom att:
* "Man inte behöver ha en lekplats i trädgården. Man kan ta barnen till en lekplats som ligger mycket nära." Dvs barnen ska helst inte vara i sin egen trädgård, eller?
* "M behöver inte hoppa studsmatta. Han är för stor (8 år)." Det är ju främst hans hopp som klonkar. Förresten, blir man någonsin för stor för att hoppa studsmatta? Jag tycker fortfarande att det är kul.
* "Vi kunde ha studsmattan på framsidan." Ja, det kunde vi ju haft om vi bara hade vetat om ljudeffekten..... Hur ska man lista ut det, när de inte berättar?

Kan tillägga att frun i huset är barnskötare. Häpnandsväckande. Finns det ingen förståelse för att vi:
1) har två barn med NPF (de vet om det) som vaknar tidigt och behöver röra på sig och att de låter lite extra,
2) behöver ha en lekplats hemma, eftersom vi är hårt belastade och sällan orkar åka iväg. Och för att barnen varit rymmare?

Hur är då det mogna sättet att lösa detta? Jo, detta påminner mig om Ross Green och hans "collaborate problem solving" CBS, som borde funka rätt bra för vuxna också. Se detta klipp med pojken som trummar med sin penna och stör sin lärare. Se så fint de löser det, utan att bli arga på varandra:
http://www.livesinthebalance.org/simple-plan-b

Så rätt sätt att försöka lösa det, är precis som maken gjorde när vi upptäckte att deras "vattenfall" pep:
1) Gå över till dem och informera om att deras ljud stör oss. Då tar man ansvar för sig själv. Andra människor kan inte lista ut vad som stör en. De kan inte tankeläsa och förstår inte alltid vad t ex ett smällande fönster betyder. Men behöver vara tydlig. Vänlig, men tydlig.
2) Fråga vad det är och vad de har för behov av saken.
3) Hjälpa till med en lösning: "Kan ni köpa en ny pump?" "Kan jag kanske köpa en ny pump år er?" "Kan ni stänga av den när ni åker hemifrån?" osv.

Hade de ringt på här hemma hos oss, bett oss komma över dit och lyssna själva på studsmatteklonkandet, så hade inte vi varit omöjliga. Vi hade kanske t o m satt upp studsmattan på vår lilla framsida istället. Och gjort oss jobbet att inhägna den t o m. Kanske gör vi så nu, tre år senare.... Men vi får först se om maken lyckas dämpa ljudet och stoppa fortplantningen av det. Naturligtvis förstår vi att de inte kan ha det så.

Ärligt så tycker jag mest synd om dem. Tänk så de lidit, förmodligen rätt mycket i onödan. Och jag tycker synd om dem, som är vuxna men försöker lösa konflikter som små barn. Tänk så jobbigt för dem.