En bra eftermiddag med trampebilar och radiobilar

Bara för att mina tre senaste inlägg var lite deppiga, så hade vi en kanoneftermiddag idag. :) (Om vi glömmer geggamojjan i studsmattan, som hamnade där trots makens oerhört bestämda tillsägelser.....)

Jag vet inte om det var vädret som gjorde att alla var på strålande humör. Det var i alla fall underbart väder. Vi var ute på framsidan och tittade på vad vi hade planterat - åt lite sallad, klippte lite kirskål, osv. Och åkte trampebil. Och körde radiobil.

Jag har skrivit om det tidigare. Barnen är lite bortskämda med teknik. Det är så att maken byter specialintressen ibland, och de innefattar alltid teknik. Det har varit trampebilar under en period. Och radiobilar under en annan. Datorer och datorspel håller han sig alltid uppdaterad med. Han är nätverkstekniker. Detta med tekniken är helt klart en av makens styrkor. Något som våra barn får, för att deras pappa dyker in på djupet och köper det mest prisvärda som finns. Och dessutom kan laga saker när de går sönder. Och förbättra. Byta batterier så bilarna kör längre. Tittar på YouTube och hittar en massa annat skojigt man kan göra. Osv. För att han själv tycker att det är kul. Det blir väldigt bra då....

Okej, detta är ju inget som man behöver. Det är mer "nice to have" istället för "need to have", tänker säkert någon av er. Det ersätter ju inte vissa andra förmågor som ibland behövs bättre, som impulskontroll. Och att man faktiskt är här, inte ute på vattnet och vindsurfar.... (Också ett specialintresse.) I vissa situationer så är maken faktiskt lite funktionshindrad om jag ska vara riktigt ärlig (planering, i köket, tvätten). Men tillsammans så är vi faktiskt ett väldigt bra team. När var och en sköter det som den är bra på.

Jag lyssnade på Lotta Abrahamssons nätföreläsning, igen. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag hört den föreläsningen. Rekommenderas! Där säger hon att det ju är människors styrkor vi ska jobba med. (Och att vi ju faktiskt vet att de har svårigheter.) Det var nyttigt att höra det igen. Nu förstår jag vad hon menar. Det är alltså styrkorna jag ska lyfta, inte jobba så mycket med svårigheterna. När maken har alla ungarna på framsidan och underhåller med trampebilar och radiobilar så är han en fantastiskt pappa. Och indirekt fantastisk make, eftersom jag får lugn och ro. Idag så blev det så att jag och lillasyster fick en stund för oss själva och gick på långpromenad. Vi hade det helt underbart och pratade om livet. Klappade en katt och bara njöt av ljuset, naturen och varandras sällskap. Det är så livet ska vara! Skönt att få en glimt av en "normal" familjs vardag idag. :)