Så här såg han ut när han var på utflykt senast. Orange för att synas snabbt och långt, just för att pedagogerna behöver ha ögonen på honom lite extra men inte vara vid hans sida. Att vara "som ett frimärke" på honom, hämmar mer än det hjälper. Han behöver få röra sig fritt så mycket det går.
Jag vet att jag inte behöver klä honom på något visst sätt. Att pedagogerna absolut ska hålla koll på honom ändå. Att det är deras jobb. Men jag tänker att om jag underlättar för dem, så håller jag nere deras stress lite och det gagnar alla. Och pedagogerna brukar vara tacksamma för att de kan se den där kepsen på håll, när lillebror springer runt på dagisgården och klarar sig själv.
Inför imorgon har jag lagt fram två oranga t-shirtar. En i reserv. Men jag får jag nog ta fram en till. "Speciella behov" kräver två ombyten imorgon, tror jag....
Precis så tänker jag med när det gäller kläder. Fast min killes favoritfärg är grön. Det finns ju ganska skrikiga gröna kläder med... ;) Ta den gröna färgen som inte stämmer med hur det ser ut i naturen just då. Orange är bättre å snyggare tycker jag. Men man väljer sina strider. Hoppas han har kul på utflykten!
SvaraRaderaIntressant! Lillasyster har grönt som favoritfärg, så jag känner igen det. Hon är en grön prinsessa. :) Inte för att det behövs. Hon håller koll på sig själv. Förstår verkligen att du låter honom ha grönt. Det underlättar ju så mycket och som du skriver så är de också rätt starka. Vår hjärna är fantastisk på att ställa in sig, så säkert funkar det lika bra att hålla koll på den gröne pojken.
RaderaHan hade jättekul. Och behövde inte använda något ombyte. Där ser man!