TEMA sorg - Stulna kvällar

Ikväll känner jag en enorm trippel sorg och trippel besvikelse.

1) En sorg för att jag smällde av på mina söta små barn. Igen. När lillebror och lillasyster sprang runt och jagade varandra och klockan var 22.30, då var det bara för mycket. De hade fått komma ner för att äta. De borde ju sitta still och äta! Det var liksom villkoret för att de skulle få komma ner. Men 3-5-åringar funkar ju inte så. De lever i nuet. Vill man springa runt mitt i natten, så gör man det. Det vet jag ju. Jag borde haft mer tålamod och förståelse. Ändå så smällde jag av. Och när man smäller av så stressar man ju barnen, och skjuter insomnandet ännu längre in i framtiden. Så smart av mig.....

2) En sorg för att vi inte får någon vuxentid på kvällarna. Varken någon vidare egentid eller tillsammanstid. För när barnen somnat kl 22-23, så ska köket röjas och tvätten hängas. Ja, fast jag tar mig faktiskt lite egentid. (Det ser ni ju eftersom jag bloggar.) Av nattsömnen. För om jag bara vaknar igen till barnstressen nästa morgon, så blir jag mentalt knäckt. Det är faktiskt värre, än att sova lite mindre och få tänka sin egna tankar en stund. Jag intalar mig själv att sömnen blir av bättre kvalitet på det sättet, så jag vinner totalt sett. Någon som tror mig? ;)

3) En sorg för att människor vars barn somnar/somnat klockan 19-20 inte alls förstår vilken press man lever under (det är ju dåligt för barnen att inte sova) och kommer med oombedda "finurliga" tips om nattningsrutiner. Det är inte någon speciell jag tänker nu, utan rent allmänt genom åren. (Vill bara säga det, så inte släktingarna som var här idag tar åt sig - handlar inte om er!) Vi hade nattat dem sen klockan 20. Okej, lite sent att börja klockan 20, men det är svårt när det är så ljust ute. Det är det väl för alla? Det borde ändå inte ta 2-3 timmar. Låt mig ge några exempel på varför nattningsrutiner inte funkar så bra hos oss:

a) Varva ner barnen med en bestämd rutin som följs varje kväll.

Förutsättning: Att barnen samarbetar liiiite grann. INTE springa iväg hela tiden. Hur gör man när de springer iväg gång på gång? För jag vet inget annat sätt än att visa en film som fångar dem (det gör vi när de äter, men det funkar inte 100%) eller att hålla fast dem rent fysiskt, och det ska man ju absolut inte göra med autistiska barn. Det vet alla som följt Bo Hejlskov Elvéns arbete. Och inte med några andra levande varelser heller, för den delen....


b) Sätt ner foten när de vill komma upp och äta igen.

Förutsättning: Att de KAN somna på tom mage. Ingen av våra har någonsin lyckats med det. Och tro mig: Vi har tyvärr försökt att tvinga i säng dem med tomma magar. Och om man åt sig mätt klockan 19, så blir man lätt hungrig igen, när klockan blivit 22...... Inget barnen ska lastas för, att magen funkar som den gör.....

Rent allmänt med att sätta ner foten: Hur länge ska man låta dem skrika som svar? Vad gör man när de springer iväg och bara skrattar åt ens tillsägelser?


c) Ge barnen ett varmt bad.

Förutsättning: Barnen varvar ner av det. Inte upp. De börjar INTE skvätta ner hela badrummet. Och de börjar inte slåss och puttas när de försöker komma i först. De skriker inte heller i badrummet så det ekar mellan väggarna. Sen när de badat en lång stund, så ska de frivilligt gå ur badet. Det ska INTE bli en konflikt av det, när barnet kräver mer och mer varmvatten.


d) Tänd ett stearinljus.

Förutsättning: Att det får vara ifred. Att inte fingrar och/eller långt hår kommer i närheten, och man får en levande fackla..... Förresten så ger de där stearinljusen luftföroreningar.  Bra nattningsrutin, va? Tack för det tipset....


e) Läs en saga

Förutsättning: Att barnet sitter still. Att barnet inte kommer på, efter 5 böcker, att det är hungrigt. Och hur många böcker ska man läsa för att förhindra att barnet springer iväg? Hur många orkar du? Och om barnet inte blir sömnigt av att läsa saga, utan tvärt om varvar upp för att det är så mysigt och går och hämtar fler och fler böcker?


f) Lyssna på en ljudsaga eller musik.

Förutsättning: Att barnet som lyssnar är moget att ligga still och faktiskt förstå vad de lyssnar på. Att de kan skapa inre bilder från ljudsagan.


g)  Sjung för/med dem

Förutsättning: Att de inte ber en hålla tyst direkt. Ja, den är riktigt humor, för oss som inte kan sjunga..... ;)


Vad funkar här då?
* Som jag skrev ovan: Vid matbordet - en film som engagerar dem för stunden, så de sitter kvar och äter alternativt man kan mata dem. Att då proppa dem fulla med mat. Och helst inga snabba kolhydrater.
* I sängen: Att titta på tråkig film. Maken brukar se gamla oblodiga deckare. Eller läsa sagor mycket lååååååångsamt. Att vända blad så långsamt det går, helst inte alls. Eller vänta tills de känner att de är trötta, vill lägga sig och krama dem till sömns. Kramar är bra! De lugnar ner.

Vi ger inte sömnmedicin, men funderar ibland på om vi kanske borde. Vi vill dock kämpa med pedagogiska strategier ett tag till, eftersom vi tror att det rent fysiskt går att få dem att somna (ja faktiskt) i alla fall klockan 21. Det händer att vi lyckas med det ibland. Problemet är rätt mycket att de alla tre kämpar mot sömnen. Motivationen saknas alltså.

Lillebror: "Du jobbaj med att uppfinna fel sakej" (Jag ska uppfinna något sätt att ta bort natten, alternativt en stark lampa som kan lysa upp hela natten.)

Lillebror: "Jag vill att det ska va två solaj. Så en kan gå upp, näj den andje gåj nej." (två solar, så den ene kan gå upp när den andre går ner.)

Lillebror:  "Jag HATAJ natten."

M: "Jag bara MÅSTE få....." (samma sak varje kväll, fast med olika saker)

Lillasyster: "Ja tan inte sova" (säger sig inte kunna sova fastän ögonlocken hänger)