Lillebror och lillasyster bråkar. Jag ropar åt lillebror:
"Kom ihåg vår hemlis! Lillasyster är ......" (utelämnar sista ordet)
Lillebror lugnar sig och viskar: "liten" och flinar förnöjt.
Lillasyster: "Ja vill också höja hemlisen."
Jag: "Okejdå. Kom så ska jag berätta."
Så viskar jag i hennes öra:
"Min och lillebrors hemlis är: Lillasyster är en riktig prinsessa. Så vi får vara rädda om henne."
Så nickar hon instämmande och flinar förnöjt. Och båda barnen glömmer bort bråket.
Men åh.. <3
SvaraRadera