har jag skrivit en krönika. Den handlar om vår familj och socker. Tidningen har precis kommit ut i affärerna.
Jag kommer förhoppningsvis få fler krönikor publicerade. Mat & Hälsa har i alla fall bett mig att skriva fler, och de ska handla om mat och barn. Alltså inte om NPF, utan om barn i allmänhet. Det tror jag är bra, för maten påverkar alla barn.
Nu vet jag inte alls om jag kan påverka något med det jag skriver. Men kanske jag kan få någon att tänka till? Hör gärna av er om ni har tankar på vad jag kan ta upp, och vad som behöver förändras. Givetvis har jag några tankar om samhället i stort.... Och naturligtvis har jag i bakhuvudet hur svårt föräldrar till barn med speciella behov har det. Men tipsa gärna! Vad tycker ni behöver förändras?
I tredje numret av samma tidning, så var M och jag på framsidan, se nedan. Med detta så vill jag önska er alla en glad midsommar! Ha en bra dag och helg, vad ni än väljer att göra! Vi kommer själva bara vara hemma. Vi har inte orkat ta tag i något firande i år. Har inte ens handlat mat än faktiskt. Och vi gör nog ingen midsommarstång. Som tur är, gjorde de en på dagis i går. Men barnen är glada och nöjda ändå. De trivs med att vara hemma och mysa.
PS. Jag kommer nog ta bort detta inlägg senare, eftersom jag egentligen önskar vara anonym i bloggen. Därför skriver jag inte heller ut våra namn någonstans.
Vad kul!
SvaraRaderaDet blir spännande att läsa.
Visst finns det en del att upplysa andra när man har barn med särskilda problem. Tyvärr är ju bäst att säga då man å andra sidan inte vill förklara jämt samt att det ändå känns "tvunget" för både sitt eget försvar men främst för barnet förstås.
SvaraRaderaBara idag besökte vi ett Cafe 10 min från hemmet. Tösen åt innan då hon äter timbal/mos kost och kan vara lite svårstartad. Hade med dryck till cafeet. En av ägarna frågade om hon inte skulle ha nåt men vi svarade att hon ätit hemma. Att tösen sen vare sig kan kommunicera eller förstå hade de ingen aning om förmodar jag. Men deras snällhet genom att fråga får
en att fundera om det beror på att hon sitter i rulle tåls
ju att fundera på.Är ju inte första gången som sagt.
Grabben är ordningsam av sig och är noga med att alla
tar av se 7 sorters kakor som dukas upp. Är Bullen
uppäten hos alla samlar han ihop pappret och kastar
det. Sockerskålen (ja allt)måste stå på samma plats som den va från börja. Rutiner och som det alltid har varit från första gången måste det fortsättningsvis vara.
Ja en smula bättre har det blivit.
Knackande och hej då säga. Bekräftelse på avslutad aktivitet eller vad det än är som att sätta in mjölken,stänga av tv:n ja allt.
Så nog finns det mycket man behöver upplysa omvärlden med för att se ska förstå och veta vad som försegår....
Grabben är som tur va allätare. Men kör laktos och där finns ju en hel del produkter nu...
Så något som åtminstone gäller oss är att människor oavsett var vi befinner oss gärna får fråga om de har några funderingar om våra barn.
En del har vågat fråga men flertalet har man märkt enbart tittar och drar sina egna slutsatser. Ibland har en av oss gått x antal m efter och hört hur en del pratat om den högljudda tösen i rullen.
Ja då har man hugge till med en kommentar.
Det gottar man sig åt långE
Ja, jag förklarar också hellre. Det låter som vänlig personal på caféet, så det är väl bra. Man kan ju önska att osynliga funktionshinder fick vara lika ok.
RaderaUsch att ni orkar gå efter och lyssna. Men bra att ni vågar svara för er. Kan tänka mig att många blir förvånade. :D
Intressant att höra om din son. Låter som M var förr. Hur gammal är han? Det låter som att det funkar bra för honom att fika när han får ha det på sitt sätt. Eller?
Oj vad långt mitt inlägg blev.....
SvaraRaderaIngen fara alls. Det är bara så trevligt att du skriver och berättar. :)
RaderaOj så bra! Det behövs definitivt mer synlighet i temat barn&socker. Jag har många tankar - mycket av mina egna tankar handlar om socker och normen, bur det blivit normalt att mata barn med sockerfyllda godheter då det bara för hundra år sedan knappt fanns socker i butikerna. Hur barnkalas alltid förväntas vara sockerfyllda. Hur man tacklar barnens förväntningar om ett sockerfyllt kalas och den egna önskan om att köra ett sockerfritt race. Hur man kan fungera som inspiration hellre än peksticka för andra som också vill leva ett liv med mindre socker. Om barn och sockerberoende... Ja tankarna är många och svaren är få! Ska kolla om jag får tag på tidningen på biblioteket.
SvaraRaderaJa, eller hur?! ;) För mig så är socker ett gift och något skadligt som ska bort från mina barn, så mycket som möjligt. Visst är det sjukt hur man smugit in det överallt. Av en anledning - ja det är ju beroendeframkallande.
RaderaAnnars tjuvläs i affären. Det går fort. Det är ju bara en liten krönika. Bläddra upp till sidan 40. ;)
Håller med om att mycket mer finns att säga om saken barn & socker.
Grabben är 6 år nu och detta gäller ju inte bara fikat. Utan när han leker med sina grävmaskiner och lastbilar m.m med. Och har vi städar undan lite från vardagsrummet då det där alltför ofta ser ut som en byggarbetsplats med hans maskiner ja då ställer han upp alla femtioelva maskiner... På precis samma ställe innan han börjar leka.
SvaraRaderaMen visst har det blivit bättre även om han förfarande är ordningsam av sig.
När han var 2-3 år och han var på dagis och dags för mat så kom aldrig han till bordet när fröknarna ropade. Då han plockade in det han använt. Har han ett barn hemma som är hos oss och leker ja då brukar han kunna se till att leksaken kommer på rätt plats. Men är det 2-4 barn då är det kört då låter han allt va och det blir till att städa efteråt...
Kan tänka mig att grabben min är lite frustrerad då han som sagt inte kan prata mer än att mamma,pappa och tack mycket taskigt (tyvärr) men han kör ju som sagt tecken som stöd och visar med egna rörelse,bilderr och tar med personen och visar.
Han äter väldigt lite sött och det får man vara tacksam över. Om det beror på att vi inte visar när vi äter :-) och att hans äldre syster på 9 år inte alls äter nåt sött. Ja inte ens läsk,saft dricker tösen då de är för sött. Så här går det åt relativt lite sött.
Förutom när det fikas vill säga. Men visst blir man mörkrädd när man beskådar hur små små barn får både det ena och det andra i mycket låg ålder.
Så nog bör frågan lyftas vad det egentligen är för nåt som vi proppar i våra barn.
Väldigt intressant att han är så strukturerad fastän han pratar så lite. Rätt imponerande faktiskt. Här är det ingen som håller rätt på var saker ska vara mer än jag. Och kanske lite lillasyster.
Raderahåller fullständigt med dig. Maten påverkar nog oss mer än vi tror. Fika någon gång ibland är nog ingen fara, men socker i "allt" för vuxna och barn? Det är ju helt sjukt.