Translate

onsdag 12 juni 2013

Sen start till skolavslutningen

Jag till maken: "Va, du sa ju att skolavslutningen börjar klockan 9? Så kan du inte säga om han ska vara där den vanliga tiden." (Som är 8.20.)

Klockan var 8.30.

Maken, halvvaken inifrån sängen: "Ojdå."

Jag, skitsurt: "Jag har alldeles för mycket ansvar i den här familjen." 

Jag är ju inte intresserad av att veta när maken ska gå på skolavslutningen, och jag vill definitivt inte ha ansvar för att väcka honom. Dessutom så vill jag inte ensam ha ansvar för alla barnen på morgonen.


Maken, som masat sig ur sängen: "Okej förlåt. Jag fattar." (Han känner mig så pass väl att han vet att det är läge att backa. Och dessutom så är det ju han som gjort fel.)

Maken fortsätter: "Jag trodde de skulle börja vanliga tiden, och sen gå till avslutningen 8.50".

Jag, irriterat: "DET SA DU INTE! Du sa ju klockan 9.00!"

Maken: "Stod det inte på veckobrevet jag tog hem igår?"

Han rotar fram Ms ryggsäck, som ligger längst ner i barnvagnen. Veckobrev brukar komma på fredagarna, men vi hade inte fått något i fredags p g a sjuk ordinarie personal. Jag hade ingen anledning att tvivla på makens "Skolavslutningen börjar klockan 9" och hade inte letat efter något sent veckobrev.

Jag till maken, för att vara tydlig: "Nu är jag uppe på en 10:a". (Det betyder max i ansträngning. Att jag är nära ett sammanbrott. Jag VET så väl att jag borde ha lite mer förståelse, eftersom detta beror på makens funktionshinder. Förstå att hans miss beror på dåligt minne. Men jag klarar det inte just då, när M är sen.)

Maken: "Kan jag hjälpa dig på nåt sätt?" 

Jag: "Ja, gå och koka kaffe."

Jag ville verkligen ha kaffe. Hade inte fått en chans att själv vakna till denna morgon. Och dessutom så ville jag just då inte se maken, eftersom jag var så arg på honom. Jag ville inte ha honom över mig när jag försökte fixa fram finkläder till M - nåt som maken inte kunde hjälpa till med på rimlig tid eftersom han inte hittar i garderoberna. (Beror också på hans funktionshinder.)

Jag tar ett djupt andetag och börjar klä på M. Jag får fram hans fodrade skjorta. M envisas med att han ska ha en t-shirt under (så skjortan inte skaver). Det blir för varmt, så jag säger nej. M skriker om att han visst ska ha en t-shirt under. Jag får fram en annan svalare skjorta och hjälper M på med t-shirten och knäpper därefter hans skjorta.

M: "Byxorna är lite blöta."

Jag: "Ojdå, ja det förstår jag. De kom från tvättstugan. Vi får ta några andra."

M: "BUÄÄÄÄÄH, jag vill inte ha några stela byxor."

Jag: "Börja nu inte skrika på mig om några byxor. Jag är uppe på en 10:a och kämpar med att inte börja skrika på dig. Det är egentligen inte dig jag är arg på. Jag är arg på pappa. Så jag vill inte börja skrika på dig. Vi löser det. Vi hittar några mjuka byxor."

M, lugnar sig och är tyst. Han vet vad "jag är uppe på en 10:a" betyder. Jag tar fram några olika byxor ur garderoben och hittar till slut ett par mjuka som passar. M går iväg. Kaffet är klart. Maken gör sig iordning och går efter M. Ingen börjar skrika. Men jag säger nåt halvsurt till maken, som svarar:

"Gnäll nu inte mer på mig. Jag mår tillräckligt dåligt över detta redan."

Jag lugnar mig. Tänker att nu får jag komma över det. Säger några vänliga ord till maken. Ber honom ta med kameran och fota lite. Han går. Vi skiljs åt som vänner. Jag känner att min energi är i behåll och hoppas att hans också är det.

Sen dags att jaga ifall småtrollen, som bara vill stanna hemma och leka. Dags för dagislämning.....

11 kommentarer:

  1. Suck. Kramar till dig! Fast du kan åtminstone glädja dig åt att din man TILL SLUT fattar vad det är frågan om - "okej förlåt, jag fattar" - dit har vi inte kommit än och gör nog aldrig... :( Det är i de lägena han brukar gå sin väg antingen självmant eller så kör jag iväg honom...

    Men kaffe, det gör min iaf av sig själv varje morgon utan att jag särskilt behöver be honom som väl är.:) Det ingår i rutinen... ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jodå, vi kommunicerar rätt mycket och han brukar förstå. Kaffe brukar han nästan alltid laga, när han vaknat. Men så många timmar orkar jag oftast inte vänta..... ;)

      Radera
    2. Min vaknar alltid före oss andra. :) Så kaffet är alltid klart när man kommer upp...

      Radera
    3. Åh, lyllos dig! Väl unt så klart! Jag har haft barnen i princip varje morgon i 5,5 år, så kaffet är bara en liten del av allt.....

      Radera
  2. Det Låter dom att gubben din oavsett vad det är för dag bör göra som en an.... :-)
    Har borde varje dag kliva upp vid 6 på morgonen.
    Ja har han jobb som börjar tidigare så får han ju pallra sig upp i tid. Men går han upp kl. 6 varje morgon så bor du ju få lite hjälp.
    Har klivs det upp 4-4.30 7 dagar i veckan för att barns är morgonpigga och har lite behov...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med! Jag vill ju inget hellre! Det låter enormt jobbigt med så tidiga mornar. Ett tag vaknade M klockan 5 nästan varje morgon.

      Radera
  3. Har följt dig en del men ej kommenterat innan :-)

    Har din man nåt skiftjobb som gör att han sover halva morgonen typ? :-)

    Annars så får de sena kvällarna bli tidiga kvällar i säng.
    Släng ut tv-spel och dra ut propparna för all teknik vid 22.00- tiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trevligt att du kommenterar Jens! :)

      Nej, han är en vanlig kontorsråtta med flextider. Men han har ont i bröstkorgen och har därför svårt att somna. Hans AS/ADHD-drag gör att han redan från början har svårt att komma ner i varv, men det blir ännu värre när han måste somna med smärtor i bröstet och den ångest som det medför. Ibland somnar han klockan 4-5, och då låter jag honom sova. Han går dock ofta upp när han kan och lämnar på dagis, så jag kan sticka till jobbet. Jag själv jobbar halvtid och det är nog tur. Maken är för närvarande uppsagd och arbetsbefriad med lön, så han kan sova. Hur det blir när han måste söka jobb, vet jag inte. Det blir kanske sjukskrivning? Han ska göra MR av bröstkorgen strax p g a en klump i bröstet under revbenskanten. Han har gjort en massa andra undersökningar har diagnos Crohns (men är symptomfri från den). De har inte hittat vad det är. Jobbigt, för jag tvivlar inte en sekund på att han har ont och att det är något. Men sjukvården är ju vad den är. En undersökning, vänta på resultat, remiss, vårdgaranti, lång väntan, nästa undersökning osv....

      Förresten tur du inte kollar när jag publicerar de flesta av mina blogginlägg.... ;) (Men jag klarar mig på 6 timmars sömn och går upp vid 7.)

      Radera
    2. Jodå nog beskådar jag när du skriver inläggen för det mesta. Visst är det eländigt när det är eländigt på fler områden och fler personer än bara på 1 i familjen..
      Här är det båda barnen samt att frun har lite krämpor och problem här och där
      Med både knä och rygg.

      Men om den man nu somnar så sent så kan han kanske slå på kaffet innan han somnar :-)
      Och stryka tvätt och plocka fram kläder för nästa dag hinns ju med om han har svårt att somna på kvällen.
      Får be doktorn skriva ut lite Theralen (sömndroppar) så kanske det kan hjälpa mot sömnsvårigheterna. :-)


      Sjukvården har problem här och där. För våran del har den nog faktiskt varit Suverän för barnen åtminstone. Vad som briste lite som sagt är kommunikationen som måste bli bättre då den på många sätt är avgörande..

      För det man säger/pratar om i ett möte ger
      Reaktioner och Konsekvenser som man måste ha
      Åtgärd/Rehablitering på och det bästa är om man har åtgärden/lösningen något sådär uttänkt INNAN man kommer till mötet.
      Detta gälller ju Vårdd/kommun,FK JA var som helst helt enkelt.
      Tyvärr brister det alltid någonstans i denna kedja...

      Radera
    3. Hm, bra tips men så svåra i praktiken. Kaffe gör han dock på kvällen, så jag kan micra på morgonen. Men plocka fram kläder? Då måste han ju hitta i garderoberna. ;) Och mediciner vill han inte ha.

      Skönt att höra att ni haft bättre erfarenhet av sjukvården. Vår erfarenhet från BUP/HAB har dock varit mycket bra. Över förväntan faktiskt, eftersom de numera är proaktiva.

      Ja tyvärr, så måste man googla en hel del själv för att få rätt hjälp i den vanliga vården. Trist men sant.

      Radera
  4. 1 Skolavslutningen började 09.00 dvs bara två barn var där 08.20. Han missade inget jag satt med honom hela dagen och filmade hans framträdande som du för övigt inte sett än.
    2 Kontorsråtta?
    3 Vad är klockan nu?

    SvaraRadera