Translate

lördag 17 november 2012

Stress vid NPF

Jag har nämnt Bo Hejlskov Elvéns bok Problemskapande beteende vid utvecklingsmässiga funktionshinder tidigare. Den förtjänar att nämnas igen. Och igen. Så bra är den. Jag önskar att jag hade läst den för länge sen.

Boken förklarar verkligen hur mina barn funkar och varför. Och hur jag bör bemöta dem. Visserligen är boken skriven utifrån Bos yrkeserfarenhet med barn och vuxna, ofta med svårare problem än vad som finns i den här familjen. Men det är enkelt att "översätta" problemen och förklaringarna till den här familjen.

Bos förklaring av stress vid NPF stämmer mycket bra på maken. Han upplever en enorm stress så fort barnen lever runt. Alla intryck trillar på honom och han kan inte stänga av störande ljud. Maken ser alla faror och tänker automatiskt på allt som kan hända barnen. Han kan inte stänga av dessa tankar. Lägg då till att han lever med kronisk smärta, som ytterligare belastar honom och gör att han sover dåligt. Sammanfattat så är stressen konstant hög för maken.

Jag har sedan tidigare fattat att jag måste ta bort krav och press på maken, för att få ner hans stressnivå. Att han måste få vila sig med sina specialintressen. Det var när jag slutade lyssna på omgivningen och började lyssna på mig själv och på maken, som jag förstod.

De råd man får av välmenande släktingar och vänner är ofta: "Men han får skärpa sig!" och "Ställ krav!" samt "Sätt gränser!". Släktingarna och vännerna vet inte att han redan har skärpt sig så mycket, att han inte klarar mer. Lyssnar man på dessa råd, så kommer man att öka på pressen. Och då blir det ännu värre. Och man får nya råd från vänner och släktingar som fortfarande inte förstår.... En ond cirkel är igång, och i värsta fall slutar det med skilsmässa.

De är extremt jättefarligt att komma med sådana råd. Jag vet av erfarenhet.... När alla runt omkring en säger samma saker, så slutar man lyssna på sin partner och sig själv. Man börjar inbilla sig att det är en själv eller kärleken det är fel på och att alla runt omkring en har rätt. Det är oerhört sårande. Råd som innebär att att någon är tramsig eller lat och "bara" behöver skärpa sig, är inte särskilt konstruktiva. Återigen: De flesta människor gör så gott de kan.

Då är det betydligt bättre att hjälpa den som ber om råd att komma på VARFÖR det är så där. Varför kommer han inte upp på mornarna? Varför avskärmar han sig genom att gå undan hemma och/eller sticka iväg på sina intressen? Varför får han utbrott över småsaker? Och hur kan miljön ändras för att han ska må bättre? Vad kan familjen göra? Det finns ju mycket man kan göra, som att öka strukturen i familjen. Tillåta att han/hon går undan. Bara att man förstår varför, sänker pressen på alla inblandade. Jag ska faktiskt läsa om Bos bok för att kolla så jag inte missat något värdefullt tips. Speciellt beskrivningen av varningstecken var bra.

Jag hade önskat att alla par som nyligen fått ett barn eller en vuxen diagnostiserad med NPF, skulle få  lyssna på Bo när han föreläser. Eller varför inte alla människor? Alla känner vi människor med NPF. Alla möter vi dem i samhället. Alla borde vi veta hur vi ska bemöta dem. Politiker, lärare, poliser, kassörskor, vårdpersonal med flera.

16 kommentarer:

  1. Hm... fick jag ngt att fundera över... Återkommer... :)

    SvaraRadera
  2. Jag gör det! Berätta gärna vad du kommer fram till! :)

    SvaraRadera
  3. Jag tycker det här är en bra blogg. Jag har själv Asperger och ADD. Har fortfarande svårt med ögonkontakt, sociala umgängen osv. Jag har haft min diagnos sen jag gick i 2:an. Jag är känslig för ljud och folkmassor så jag har ett eget litet rum i skolan med en Specialpedagog, en lärare och en till elev som har samma problem som jag. Jag har knappt vänner. Eller vänner har jag. Men vi är aldrig. Jag vill vara för mig själv och vara ifred. Jag gillar inte affärer som IKEA, Jula, Rusta och andra sånadär stora butiker. Jag avskyr att gå in i såna affärer. Dels så är det folk och dels så gillar jag inte stora butiker i över huvudtaget. Jag har alltid varit unik. Redan som småbarn märkte mina föräldrar på mig att det inte var något som stämde. Jag var väldigt unik. Kunde säga "Z" och "Q" tidigt. När vi hade lästimme på dagis kollade jag alltid upp i taket som om jag inte lyssnade. Men jag kunde hur lätt som helst berätta vad boken handlade om. Jag var också smart och kreativ. Och svårt med vänner. Jag har fortfarande svårt med det. Kan bli arg när någon retas med mig även om jag sagt "Sluta". Mitt stora specielintresse är Titanic och båtar. Jag drömmer om att ta skepparexamen. Går i 8:an så det är några år kvar innan jag kan ge mig ut på haven. Jag svårt att förstå människor som inte är tydliga och jag kan lätt missförstå och misstolka. När det är te.x kalas fixar alltid pappa eller mamma ett rum åt mig hos den personen så jag kan gå ifrån. Jag brukar alltid smita bort när jag tycker det blir för mycket. Antingen så går jag ut med hunden eller så sitter jag på mitt rum och gör något.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Josefine!
      Vad kul att du gillar min blogg! :) Och tack för att du presenterar dig så utförligt. Du låter lik mina killar på mycket. Det där med kompisar stämmer på sönerna. Och maken vill aldrig gå på IKEA. (Så han slipper.) Vad skönt att höra att du verkar ha så bra stöd runt dig ändå. Att du kan gå undan.

      Jag hoppas verkligen att din dröm går i uppfyllelse. Att du får ge dig ut på havet. :)

      Kommentera gärna igen! Din kunskap om dig själv, är värdefull för mig. Jag tänker att eftersom du verkar rätt lik mina killar på många punkter, så kan du berätta för mig hur ni upplever tillvaron och vad ni behöver.

      Ha det jättebra!

      Radera
  4. Hej Josefin. Jag heter Annika och håller på att utbilda mig och min hund till ett terapihundekipage. Nu skriver jag en uppgift om Asberger som innebär hur jag och min hund skall kunna bidra med hjälp till dessa som har detta. Har du några tips som du kan ge mig? Vill också tacka Aspergermamma till en mycket klok och intressant läsning. Du kanske också kan ge mig några tips till mig och min hund? Vore mycket tacksam för det. Kram till er bägge/ Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var det mig du frågade? Jag vet inte riktigt tyvär. Men fråga Aspergermamma. Är inte så bra på sånt.

      Radera
    2. Hej Annika!
      Vad spännande! Och så roligt att du gillar det jag skriver. :)

      Tyvärr så vet jag ingenting om hundar. Jag är själv pälsdjursallergiker och har varit det hela livet. Men jag har frågat i lite olika facebookgrupper jag är med i. Någon kanske har någon länk eller något boktips eller så. Jag återkommer med hur det går. (Påminn annars!)

      Kram

      Radera
    3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    4. Den här kvinnan har svarat nu. Hon undrar var du och hunden utbildar er. Och sen erbjuder hon sig att granska arbetet och komma med feedback när det är klart, om du vill.

      Hon skriver ytterligare:
      ---------------------------
      Varför har hon valt ASD området?
      Vilka förkunskaper har hon?

      Mitt råd är att hon börjar med att läsa och lära sig mer om hela ASD området. Att det faktiskt handlar om ett spektrum.

      Har man kunskapen om vilka områden ASD visar sig, så borde detta inte vara så svårt att se var och hur en terapihund skulle kunna vara till hjälp och vilka funktioner hunden kan fylla.

      Dessutom borde hon läsa in sig på vårdhundens historik.

      Att jobba som terapihunds ekipage
      Innebär till stor del att just kunna tänka ut olika metoder som stärker en enskild individs behov.

      Radera
  5. Annika: Jag tycker du ska läsa Cesar Millan's böcker :) Han inspirerar mig. Han är min idol. Om du inte vet vem han är: Det är en hundpsykolog som är jätteduktig med hundar. Han leder programmet "Mannen som talar med hundar". Där tränar han hundar med problem. Han kan hur lätt som helst göra de lugna. Sök på "Cesar Millan bok" på google så kommer det upp några resultat. Det är mitt tips!

    SvaraRadera
  6. Svar
    1. Jag fick även det här svaret:

      Föreslår att hon vänder sig till hundförare som arbetar med detta, bara googlar och kontaktar några av dessa terapiverksamheter och får mer input där.

      XX har rätt också att det krävs en god kunskap om diagnoserna - hon ska ju arbeta med personer med autism.

      Radera
  7. Fick detta svaret också:

    I Hundsams arbetar riktar vi oss till personer med AST och arbetar med hunden som pedagogiskt verktyg. http://hundsam.se/ Om hon vill kan hon kontakta Hundsam på info@hundsam.se

    SvaraRadera
  8. Har faktiskt inte lyssnat på Bo än, står på att göra listan:) Kul att hitta hit!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varmt välkommen Jessica! Hoppas du hittar något mer här som du gillar. :)

      Radera