Sömnproblem

När vi var på föreläsning om sömnproblem hos autistiska barn, var det någon som skämtsamt sa: "Om barnet inte har sömnproblem så tror vi nästan inte att det har autism." Jag sjönk ner lite, eftersom jag ansåg att M faktiskt sov bra, men sen tänkte jag efter. Visst somnar han utan problem. Ok, ofta kämpar han emot sömnen för att få träffa oss vuxna efter att syskonen somnat eller för att få se mera film, men det tror jag inte har med autismen att göra. Så gör nog rätt många barn. Och sen så sover han hela natten, oftast utan att vakna en enda gång. Någon enstaka natt vaknar han och är törstig eller av någon annan anledning, men det gör de flesta barn. Men sen har vi uppvaknandet...

Ända sen M har varit liten, har han vaknat vid 5-6-tiden oavsett när han la sig kvällen innan. Någon enstaka gång kan han ta sovmorgon till kl 8, men det har inte varit många gånger. Ett tag trodde jag att det var koltrasten utanför fönstret som väckte honom, men han vaknar tidigt även på vintern. För närvarande vaknar han alltid mellan kl 5.50 och 6.10. Jag har ingen aning om varför. Det är mörkt och tyst i hela huset, ingen klocka ringer. Inget har förändrats. Det måste vara hans biologiska klocka på något sätt. Eller så har han då hunnit bli kissnödig. Själv säger han att det är hans gosedjurskatter som väcker honom med sitt jamande (dvs han vet inte själv så han hittar på en bortförklaring).

Inget stort problem, tänker kanske ni. Men tänk er vilken sömnbrist han kan bygga upp! Och det enda sättet att justera detta är att lägga honom tidigare. Vi vuxna måste alltså justera det, för hans kropp sköter inte det själv. Och först måste vi inse att han har sömnbrist. Just nu när hans logik är: "Den som får vara uppe längst är den föräldrarna älskar mest" oavsett vad vi säger till honom, så det är lite kämpigt. Och hur kommer det bli när han är äldre och svårare att tvinga i säng? Men då kanske han har börjat ta sovmornar? Jag tänker inte oroa mig riktigt än. Det kanske löser sig.