Nedan tänkte jag återkoppla hur det gick med några av de råd vi fick i fredags. Vi började tillämpa dem så fort vi kom innanför dörren i fredags eftermiddag.
1) Sätt på film oftare, för att lugna barnen
Vi har visat en del film tidigare, men nu har f a jag tillåtit mig själv att ta till det knepet oftare, t o m i morse när småttingar satt påklädda i vagnen och var missnöjda och jag skulle hjälpa M på med kläderna. Jag har ett inbyggt motstånd mot film. Jag känner mig lat och oengagerad när jag sätter på en film. Mitt mål är att läsa saga och interagera med barnen. Men vet ni vad som hände i söndags när maken mådde dåligt och låg i sängen och jag var ensam med alla tre (vilket brukar vara otroligt energikrävande)? Jo, jag hade lugn och energi att läsa för alla tre barnen en lång stund! Lite paradoxalt, eller hur?! Tipsen funkar redan!
2) Byt plats på kvällsmaten och middagen
Detta har tagit pressen enormt från mig när jag kommer hem från dagishämtningen. Jag tar det som det kommer och sticker till dem mackor, varmkorv eller annat. Idag gick vi upp och spelade barndatorspel och barnen var faktiskt inte hungriga utan bajsiga alla tre. Så de bajsade och åt macka lite senare istället. Ingen blev gnällig och vi fick en lugn stund vid barndatorerna istället för "laga-mat-hets". (Maten lagade vi när maken kommit hem.)
3) Sänk matbordet och sitt på kuddar på golvet och ät och ta bort allt de kan klättra på.
Pulsen sjönk nog automatiskt på mig så fort vi hade flyttat undan matbordet och matstolarna - speciellt Tripp-Trapp-stolarna som de alla tre använde som stegar för att nå förbjudna saker och göra våghalsiga balanskonster. Jag har funderat på detta länge, men vi har inte kommit till skott. Det funkar jättebra med lägre bord och låga barnstolar, trots otroligt mycket spring fram och tillbaka till och från matbordet. Men barnen når all mat, sitter närmre varandra (på gott och ont) och äter mycket bättre! Ungefär som det är mer lustfyllt att äta när man kan nå allt och bestämma själv vad man ska äta. Men inte så bekvämt för oss vuxna... Men vi har en riktig stol som vi kan ställa undan i tvättstugan, så kan en vuxen sitta vid det höga matbordet (som vi bara sköt åt sidan). Det bästa med detta är att jag kan lämna barnen ensamma i köket några sekunder och att den malande undermedvetna processen "Håller någon på att ramla ner och slå sig nu?", som jag konstant gått med när de varit i köket, har försvunnit.
4) Ge positiv uppmärksamhet till lillebror så fort han göra något bra även om det bara är för några sekunder.
Att så lite förändring kan ge så stor skillnad! Han har blivit gladare, hjälper till att städa mer och hittar på lite mindre bus. Vi har låtit honom vara med och hjälpa till mer, t ex fick han lägga i potatisarna i kastrullen och rosta sina egna mackor (dock under strikt övervakning). Också roligare att äta om man lagat sin egen mat!
5) Låt lillebror äta det han vill äta (förutom godis). Låt honom springa ifrån matbordet och komma tillbaka när han vill äta.
Konstigt nog så har han ätit mer! Det trodde jag aldrig. Men det har blivit mycket mackor, men även middagsmaten slinker ner bättre. Igår åt han en hel kotlett! Han har inte varit lika kinkig heller, säkert p g a av jämnare blodsocker och att han fått maten vid tidpunkter som passat honom bättre. Och han säger faktiskt till när han är hungrig. Öppnar kylen eller ber om mat. Och lillasyster ber faktiskt också om mat. (Via tecken.) Det är vi inte vana vid sen M. Han märker väldigt sällan att han är hungrig, utan gnäller på annat istället. Och det är därför vi varit vana vid så strikta mattider - vi har helt enkelt varit och är fortfarande tvungna att se till att M äter något minst var 3:e timme. Annars får han ett utbrott av hunger. Så nu har jag förmodligen kommit på ett tillfälle då vi behandlar de två minsta som autister... Okej alla barn behöver regelbundna mattider, men vi behöver lyssna in våra två yngsta lite bättre och titta lite mindre på klockan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar