Idag blev jag så trött! Jag ringde sekreteraren på neuropsykiatriska teamet och frågade när det var dags att ADHD-utredningen skulle starta. Det vi tidigare varit på var tydligen "bara" ett bedömningssamtal, fastän de gjorde ett test på M, pratade en god stund med mig, samt tittade på frågeformulär som både vi föräldrar och skolpersonalen fyllt i. M fick jättehögt på testet och våra skattningar. Nog ett solklart fall av ADHD för alla inblandade! I alla fall för detta team, som det lät på dem redan nu...
Autism-teamet såg det inte fastän vi föräldrar påtalade det. De avvaktade... Sen efter ett år fick jag nog och bad om en remiss, som vi också fick. Och idag fick jag reda på att utredningen sätter igång först efter sommaren. Det borde betyda en diagnos någon gång under hösten, dvs två år efter att vi påtalade det för autism-teamet!!! Hallå?!
Man hör så mycket om föräldrar som vägrar inse, och så lyssnade ingen på oss nu heller!? Först hamnade vi på Barnhälsovården i två år innan vi fick autism-diagnosen, fastän vi sa att vi trodde M hade Asperger redan när han var 3 år. Psykologen hade tyckt likadant, men väntade med att skriva en remiss till autism-teamet... Det tyckte t o m autism-teamet var fel... (Idag kan man själv-remittera sitt barn till BUP, tack och lov! Det kunde man inte då. Våga göra det!) Och nu detta med ADHDn.
Det är inte diagnosen i sig vi vill åt denna gång, utan att testa medicinering. Det får autister utan ADHD-diagnos bara i undantagsfall. M har det jättejobbigt och svårt med koncentrationen HELA TIDEN VARJE DAG, dvs VARJE DAG är viktig för oss. Jag fattar inte att det ska ta så här lång tid när vi föräldrar inser och vågar testa medicinering. Som jag brukar säga till M: "Vad är det värsta som kan hända?" Jo, medicinen funkar inte eller ger någon biverkan, som gör att vi får sluta med den. Vi har inte så mycket att förlora! Varför kan de inte bara skriva ut den på prov? Funkar den så funkar den, och då är det ju ointressant om man kallar det autism, Asperger, ADHD, ADD, myror-i-brallan, "törstig-hand" eller någon annan bokstavsdiagnos! Jag tycker det har gått för långt när sökandet efter "rätt" diagnos går i första hand och barnets välbefinnande i andra hand... :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar