Vi har länge haft problem med att barnen inte kommer i säng i tid. Det beror främst på att vi är två föräldrar och tre barn som alla kräver 100% av en förälder vid nattningen. Alltså får en av oss börja med att natta en av dem och när den somnat, tar vi var sin av de två som är kvar och nattar. Ni kan ju tänka vad som händer om den vi börjar med inte somnar - då somnar ingen av dem i tid!
M är rädd för att somna utan en vuxen (säger han), eftersom han är rädd för att det kommer in ett lejon i huset. Jag har förklarat många gånger att lejon bara finns inlåsta på djurparker i Sverige och att de ändå inte kan öppna dörrar. Dessutom har vi larm, så om ett lejon kommer in, hör vi det direkt. Han köper det rent logiskt, men känslan av att vilja ha en vuxen hos sig kvarstår. Jag tror att det är för att han känner sig mindre älskad om han får somna själv medan vi nattar de små. Icke desto mindre är detta lösningen på vår nattningsproblematik - att M somnar själv!
Ikväll gick det alldeles fel igen, så jag tröttnade och tänkte att nu är det dags för en förklaring igen, tidslinjer + streckgubbar! Jag gjorde tre olika genom att rita upp följande:
1) Mellan klockan 19-21 (=efter läggdags för barnen) är alla tre barnen vakna och springer runt. M ville inte gå och lägga sig eftersom han inte vill somna först (också = mindre älskad), men pappa försöker ändå natta honom. Mamma kan inte natta de två små själv, så de springer runt och busar. Mamma och pappa städar efter det är läggdags för vuxna och har ledsna miner i ansiktet. Morgonen därpå har vi alla trötta miner i ansiktet (streckgubbarna gäspar). DÅLIG och TRÖTTA skrev jag vid tidslinjen
2) Innan klockan 19 ligger M i sin säng och somnar själv. Samtidigt så nattar mamma och pappa var sin småtting i sovrummet där uppe. När lillebror somnat smyger pappa ner till M. Mamma och pappa städar innan det är läggdags för vuxna och har glada miner i ansiktet. Morgonen därpå är alla GLADA.
3) Innan klockan 19 ligger M och försöker somna i extrasängen i samma sovrum som där mamma och pappa nattar var sin småtting. Mamma och pappa städar innan det är läggdags för vuxna och har glada miner i ansiktet. Morgonen därpå är alla GLADA.
Sen la jag till tre lika stora hjärtan, med första bokstaven i deras respektive namn inuti, vid varje tidslinje (dvs totalt 9 hjärtan) för att visa att kärleken är lika stor vid alla nattningar och för alla barn.
"Vilken väljer du?" frågade jag. "Nr 2" svarade han. Men nu är vi på nr 1 ikväll sa jag."Oj, av misstag!" sa han. "Ska vi försöka med nr 2 imorgon?" undrade jag. Det ville han! Tänk så fort han förstår när jag ritar dessa tidslinjer, som jag dessutom tror är bra för alla barn! Lillebror var med och tittade han också (men han är nog för liten för att hänga med på allt).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar