Translate

onsdag 30 mars 2011

Överkänsliga sinnen och tankar som är som vågor

En dag diskuterade maken och jag hur vi upplever våra tankar. Maken, som liksom M, har överkänsliga sinnen och ser, hör och luktar det mesta som händer hela tiden. Det har jag vetat sedan ett tag. Om någon har för stark parfym blir maken tokig eftersom det känns för starkt för honom. Det är som att han har en inre förstärkare, för det är alltid bara han som upplever det så här. (Men naturligtvis har han rätt till sin upplevelse.)

Och han upplever det som oerhört jobbigt att vara i stora varuhus. Han ser, luktar och hör ju allt som händer. Själv ser jag bara den där soffan jag ville provsitta. Min hjärna ställer sig in i läget "leta efter och provsitta soffan" och sen skärmar min hjärna av det mesta annat. Han brukar säga: "Såg du de där människorna?" osv, men jag har inte sett dem... Efter många års diskussioner har jag äntligen förstått min make och slutat tvinga med honom (om han inte vill förstås). Han är INTE tramsig! Det ÄR jobbigt för honom!

Och att han ser och hör allt, gör att han har mååååånga tankar parallellt hela tiden. Han kan inte skärma av alla intryck som finns. Själv klarar jag max tre tankar samtidigt. En är för trist och tomt för mig, tre lite mycket, men två optimalt - tillräckligt stimulerande för mig. Har jag bara en simpel tanke så fyller jag nog på med något annat så jag har två. Och om jag har tre i huvudet och en fjärde dyker upp, då tappar jag en eller två av de första tre automatiskt. Jag tror att det är rätt normalt för en neurotypisk, eller?

Maken är väldigt fokuserad på några stycken intressen, och ett av dem är vindsurfing (som han är jättebra på). Jag vet inte om det är därför han sa följande liknelse till mig, men han säger att alla hans tankar är som vågor. De kommer svagt i börjat och är sen starkare för att ebba ut. Själv har jag nog bara "spikar" och stora "block" av saker jag tänker på som har ett abrupt slut, eller ibland klingar av lite långsamt, men då oftast för att jag själv vill hålla kvar tanken. Jag har aldrig någonsin tänkt tanken att tankar skulle vara som vågor. Jag sätter på och stänger av dem som jag vill, på ett ungefär. Det måste vara betydligt enklare än att tvingas leva med vågorna!

Jag hade tyckt det var jätteintressant om vuxna aspergare kunde svara på om det är så där med vågor, för dem också! (Kommentera snälla ni, om ni läser, även om ni inte håller med!) Det kan ju faktiskt finnas en fysiologisk förklaring på detta! Hur nervcellerna arbetar! Om de stänger av impulser snabbt, eller om tankarna ligger kvar! Någon som vet om det forskats på detta? Och om det är så, så vet ju inte vi neurotypiska och aspergera om skillnaden oss emellan, om vi inte pratar om det! Vi utgår ju alla ifrån att alla andra upplever världen likadant som oss själva...

Slutligen, alla ni som är neurotypiska - tänk er att ni har MÅNGA tankar i huvudet samtidigt och att ni dessutom inte kan sätta på och stänga av dem som ni vill - tänk hur jobbigt och rörigt det måste vara i huvudet!!! Inte konstigt att maken är lite disträ, långsam med svar och inte alltid hör vad jag säger! Jag vet ju faktiskt inte hur ansträngande det är för honom! Om alla aspergare har det så här, så har jag stor respekt för vad ni går igenom. Vi andra har det såååå lätt i jämförelse! Och lägg till allt annat ni ofta brottas med: svårt att läsa folks ansiktsuttryck, motorikproblem osv. Men snälla - upplys oss andra om hur ni har det så vi förstår er!

10 kommentarer:

  1. superintressant.
    funderade inte på vågor, men på något liknande igår, nämligen att det i princip aldrig är "tyst" i min hjärna. det går liksom inte att inte tänka på nånting, utan hela tiden hör jag saker, tankar antagligen, men ibland också sånt som folk har sagt eller delar av låtar i mitt huvud och det går liksom inte att stänga av. och jag har länge funderat på om det är så för alla, eller bara för oss med AS. kan ni andra stänga av era tankar "på beställning"? den enda gången jag lyckas stänga av är när jag är superkoncentrerad på något som jag tycker är intressant.

    är inte heller så förtjust i stora varuhus, typ IKEA.

    SvaraRadera
  2. Jag ska fundera lite mer på detta under dagen. Superintressant frågeställning.

    Alltså jag tänker alltid på något, men jag misstänker att jag kan styra mina tankar mer än er. Om det är tomt börjar jag tänka på något som jag tycker är intressant eller kul. T ex den här bloggen eller mina trädgårdsprojekt. Då störs jag inte av bilder eller tanker som dyker upp. Ibland händer det, men jag kan lätt stänga av dem och fortsätta tänka på det jag ville tänka på.

    Jag har oftast 1-2 tankar i huvudet. T ex när jag dammsuger eller plockar in tvätt, så behöver jag en tanke till. Annars blir det för tomt och tråkigt. Tre tankar funkar, men när det blir 4 tankar kokar jag över. Därför klarar jag knappt att säga godmorgon till maken (svårare på morgonen), när jag tänker på de tre barnen och om de behöver äta osv.

    Det du skriver förklarar verkligen behovet av specialintresse och varför ni vilar er i det.

    SvaraRadera
  3. Jag har tänkt lite till och inte kommit fram till något mer, än att tankar ibland fastnar hos mig också. Låtar eller annat. Men oftast kan jag ersätta dem med något annat. Och det händer inte så ofta. Men när det händer, är det väldigt irriterande. Det är oftast någon störig låt som sätter sig. Suck, att du har det så mer eller mindre hela tiden. :(

    SvaraRadera
  4. Jag skulle nog säga ungefär som Anna, det är som sagt aldrig riktigt "tyst i huvudet". Det gäller särskilt de dagar med många nya intryck, mycket folk och stress. Det första jag gör när jag kommer hem efter en sådan dag är att lägga mig i sängen och sedan göra något som för mig inte känns alltför krävande. Efter ett tag finns det ett annat "lugn" i huvudet, men fortfarande många tankar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant! Tack för att du kommenterar gamla inlägg. :)

      Det behövde jag höra igen, och påminna mig om. Det är därför som maken behöver så mycket lugn och ro på kvällen innan han ska sova. Inget jag ska klandra honom för. Jag kan inte heller somna med för mycket tankar i huvudet.

      Radera
  5. Jag har ofta massor med tankar i huvudet, minst 10-20 st samtidigt. Min sambo som brukar fråga vad jag tänker på (och då berättar jag alla tankar) han säger att det inte är konstigt att jag blir trött i huvudet när jag tänker så mycket.
    Jag har svårt att stänga av tankarna. Skulle nog inte förklara det som din sambo gör, utan jag har nästan alltid lika mycket tankar i huvudet. När jag gör något som jag tycker är väldigt intressant så då kan jag stänga av, eller minska volymen för de andra tankarna så de knappt hörs men så fort som någon stör mig så känns det som någon har vridit upp volymknappen igen och allt bara strömmar in i huvudet igen.

    Jag vet att jag kan "stänga av" synen när det är för mycket intryck för att överhuvudtaget orka med (tex när jag åker tunnelbana) Hörseln kan jag också "stänga av" dock inte lika lätt som synen. Det är väldigt svårt att förklara hur jag gör eller upplever det hela. För det är ju inte så att jag inte hör eller ser under dessa stunder...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Oj, det låter väldigt jobbigt med så många tankar. Men vilka strategier du utvecklat för att "stänga av". Det låter superintressant. Jag undrar om det är så M gör dagarna i ända?

      Om något händer, t ex biljettkontrollanten kommer in, så ser du honom/henne direkt eller?

      Radera
  6. Jättesvårt att svara på, men jag tro inte det att det jag gör jättebra, men det är en sak som jag måste göra ibland bara för att kunna ta mig från punkt A till B. (Jag gör det mest när jag åker kommunalt)
    Jag vet att detta jag gör inte är något som jag medvetet har utvecklat, utan gör det för att jag inte skulle lägga mig ner på golvet och skrika som en 3 åring när jag kom till arbetet. :-)
    Jag bor i stockholm men har bott på andra platser i sverige där det är mindre intryck, mindre press och stress och där behöver jag inte stänga av syn och hörsel. Så vi ska flytta till Norra sverige om ca 2-3 år.

    Nu har jag ju en snart 10 månaders liten dotter så jag kan ju inte "stänga av synen" eller hörseln för den delen. Jag måste ju ha full koll på situationen för man vet aldrig vad för konstigt folk det finns på t-banan.
    Så jag har i princip slutat åka t-bana med henne. :-)

    Men om jag är ensam och ska vistas i stimmiga miljöer så använder jag öronproppar (helst skulle jag behöva hörselkopor, men det känns lite pinsamt)
    Annars lyssnar jag gärna på musik, kan lyssna på samma låt om och om igen i flera månader, dels för att det känns tryggt för mig (alltså att lyssna på samma låt) och då stänger jag ju ute de jobbiga ljuden. (har köpt inears hörlurar så jag inte stör andra medresenärer)

    Som svar på din fråga; nej jag skulle ej se kontrollanterna "om jag stängt av synen" jag skulle inte ens se om min egen mamma skulle hoppa på tåget och satte sig bredvid mig :-)
    När jag gör detta så får jag dessutom en stirrig blick, vilket jag också vet är obehagligt för medresenärerna så antingen så fäster jag blicken på någon reklamskylt i t-banevagnen eller helt enkelt tittar ut genom fönstret. På sommaren har jag solglasögon på mig :-) så de andra inte ser vart jag tittar, eller snarare stirrar *ler* Även om jag inte stänger av synen så är det skönt med solglasögon då jag kan kolla på saker utan att andra ser vart jag kollar. Låter kanske konstigt men det gör att min ångest inte blir så hög.

    Jag har ju inte vetat var som varit fel på mig så länge så jag har ju inte hunnit lära mig hur jag bäst ska klara av olika situationer. Men det som är viktigast för mig är att ha en bra grund så man lättare orkar med jobbiga situationer.
    1. Bra sömn (jag går och lägger mig mellan 22-23 varje kväll och kliver upp mellan 06-07.
    2. Äta regelbundet och mat som passar mig bäst är proteiner och grönsaker, om jag ska äta kolhydrater så föredrar jag kolhydrater med lågt GI tex Qinoua.
    3. Planera min vardag (jag måste hinna återhämta mig mellan de olika aktiviteterna)
    4. Ha kläder som jag tycker är skönt på kroppen. Just denna punkten är väldigt svår för mig eftersom jag rent generellt inte gillar att ha kläder på mig. Hemma har jag i princip bara på mig en one piece och inga underkläder. BH hatar jag så mycket så jag ibland funderar på att operera bort brösten eller skaffa silicon så jag slipper ha BH. När jag var gravid köpte jag en amningsbh och den är faktiskt jätteskön, mjuk, ger lite stöd samtidigt som den inte sitter för hårt.
    5. Ofta på eftermiddagen är jag trött och då hjälper det med att gå in i sovrummet, dra ner rullgardinen, in med öronproppar och lägga mig under mitt kedjetäcke och där ligger jag ca 30-60 min och efter det så mår jag bättre.

    Ett förtydligande, när jag "stänger av synen" så menar jag inte att det blir kolsvart, utan saker och ting blir mer suddigt och hjärnan kopplar av.

    Är inte så duktig på att förklara sådant här i text, är bättre att förklara om vi skulle prata med varandra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker du är jätteduktig på att förklara. Mycket intressant. Förklarar mycket både om folk som stirrar och om M som funkar likadant som du. Han sätter på samma komp och om och igen på sitt elpiano. Vi andra håller på att bli tokiga. Nu vet jag varför han gör det. Måste fundera på detta som du skrivit. Det är sent också. Jag skriver mer imorgon. Tycker du förklarar väldigt tydligt faktiskt, så tack för det! Jag funderar på om jag får lyfta fram detta som ett nytt separat inlägg i min blogg, så fler kan läsa vad du skriver. Får jag det, eller det känns för personligt? Jag tycker dessutom att du hittat bra strategier för att klara vardagen.

      Radera
  7. Vilket av det jag skrev skulle du vilja skriva om i din blogg? Skulle nog i sådana fall vilja förklara på ett bättre sätt.

    En annan sak jag tänkte på....om M vill höra samma komp på elpianot, kanske se om det finns trådlösa hörlurar som går att koppla till elpianot. Då blir ju alla nöjda :-)

    SvaraRadera