Det var faktiskt M som kom in på det igår när vi hade lite egentid, han och jag. Han tog upp cellon igen, som varit i skolan och låtit jättehögt. Eftersom vi hade tid började jag förklara för honom att han har en "inre förstärkare" som få andra människor har. "Det hör ihop med den 'törstiga' handen" sa jag. "Barn som har 'törstiga'-händer, har ofta det." (Se separat inlägg om vad han menar med en 'törstig' hand.)
Jag sa: "Du vet som pappas elgitarr. Den har ju en förstärkare. Många ljud känns lite högre för dig än för oss andra. Men vem har rätt: Du säger att cellon låter jättehögt, en klasskompis säger mittemellan, men en mask som inte har några öron säger att den inte låter alls?" Han funderade länge men kom inte på svaret, så jag fick hjälpa honom: "Alla ni har rätt! Alla ni upplever det på olika sätt och ingen har fel. Det ÄR högt för dig, men inte för masken. Å tänk om någon skulle komma och säga till mig att det är skarpt, inte suddigt, när jag har tagit av mig mina glasögon. Då hade jag blivit jättearg!" Hm, den får jag nog säga några gånger till, innan han förstår, men det var en start, i alla fall...
"Och vad kan man göra, om man har en inre förstärkare?" frågade jag honom. "Jo, använda hörselkåpor mot höga ljud!" svarade han och sen var den saken ur världen för denna gång. (Men samtalsämnet kommer komma upp igen, och igen.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar