Att ta kontakt med andra barn

Idag för första gången så tog M kontakt med grannbarn! Det var två flickor. Till den första, en go och tolerant liten tös, inledde han med att kommentera att hjulen på hennes sparkcykel var väl små. Hans var större, vilket han också påpekade. Han undrade om det var svårt att köra med så små hjul. (Det var det uppenbarligen inte, för hon var jättesnabb, mycket snabbare än honom.) Sen vid nästa tillfälle, då de stannade sparkcyklarna på ungefär samma ställe, sa han: "Det är mögel på din skola". Hon sa inget oförskämt som svar då heller, utan pratade lite med honom om det. (Sicken tur! Jag hade verkligen förstått henne om hon hade blivit sur och gått därifrån.)

Ok, många neurotypiska barn kan också säga sånt där, men M säger ALDRIG "Vad heter du?" eller "Ska vi leka?" som första fras (fastän vi försökt lära honom det), utan han inleder direkt konversationer med fraser som "Det är mögel på din skola!".

Jag vet inte exakt hur han inledde konversationen med den andra flickan. De var borta en lång stund tillsammans. När han kom tillbaka berättade han att han hade visar henne vilken hög tall vår granne hade på baksidan. Detta hade väl varit ok, om det inte varit så att grannens tallar varit ett samtalsämne han hakat upp sig på sedan länge. Jag hoppas han inte malde på för mycket om detta för henne... Hon såg i alla fall glad ut när de pratades vid.

Å hoppas töserna inte blev avskräckta, utan vill umgås med honom någon gång igen.... Hm, vi måste nog prata lite med honom om lämpliga saker att inleda med, när man vill ha kontakt med andra barn.... Berätta vad som är trevligt att diskutera, och vilka saker som kan vara känsliga att ta upp. Vi har ju gjort detta måååånga gånger tidigare, med exempel och diskussion om hur det känns för den andre parten, men det får nog bli några samtal till....  Den sociala intelligensen måste helt klart stärkas m h a logik och träning (som så mycket annat hos M)! Men nu har han åtminstone börjat ta kontakt med grannbarnen! En start, i alla fall! :)