Många förbättringar för M på kort tid!

För tre veckor sedan började M leka med lillebror. Det bara hände nästan över en dag. Helt plötsligt så byggde de duplo-torn tillsammans. Lillebror fick även vara med och bestämma i leken. Och M tyckte dessutom att det var roligt. Så han skrattade! Det var så ovanligt, att jag nästan höll andan. (Lillebror har vanan inne att leka med andra, från dagis.)

De lekte även med tågbanan och så hoppade de studsmatta. De hittade på en lek i studsmattan, med en massa bollar - "superbollar" som var misstänkt lika de olika stjärnorna vi hade tittat på, på youtube. När bollarna inte räckte, tog de med sig alla våra kökssvampar in i studsmattan, så fick de också vara superbollar. Alla bollar fick ett nummer: "Superboll nummer 1", "superboll nummer 2"..... osv.

Den här leken har de lekt många gånger. Det är nästan för bra för att vara sant. Det är därför jag inte skrivit om det förrän nu. Vill inte ta ut segern i förskott. Men nu är det nog så, att det faktiskt verkar hålla i sig. :)

Igår hade M inte bara lekt med ett antal killar i klassen, han hade även lett leken. De hade gått och tittat på "träd nummer 1", "träd nummer 2" osv. Väldigt likt studsmatteleken, eller hur? M har förmodligen lekt till sig tillräckligt med självförtroende och erfarenhet med lillebror, för att leda den leken för klasskamraterna. Och om nu bollar inte finns, så kan man ju ta träd istället. De har haft tema träd i skolan.

Det är inte bara lekförmågan som förbättrats. M har även blivit märkbart snabbare både på att äta upp maten i skolan och på att klä på sig. Det som föregick den där trädleken, var att hans resurs hade sprungit iväg för att hämtat nåt. När hon kom tillbaka hade M redan tagit på sig alla kläderna och sprungit upp till klasskamraterna. Hon hade blivit väldigt förvånad när hon kom upp dit och såg M leda leken. Och även igår på gympan, hade M klätt på sig snabbt, sagt hejdå till henne (eftersom hon skulle ha rast) och sprungit in på gympan. Hon hade blivit väldigt förvånad då också.

Och han kommer med helt adekvata skämt till klasskamraterna. När J ("kompis nr 2") hade varit här, så sa jag till M att man inte behöver ha många vänner, men att det är bra att i alla fall ha en vän. Då svarade han: "Jag vill inte bara ha en vän. Jag vill ha 10." Han inte bara klarar det sociala bättre, utan han har ett behov av kompisar. Så har det verkligen inte varit tidigare. Då var han mera varit som tjuren Ferdinand. "Vad ska man med andra barn till? Jag vill prata med vuxna" verkar han ha tänkt.

Och han söker numera ögonkontakt självmant, ungefär som att han behöver det. Och han skrattar mer.  Något i hans ansikte har dessutom ändrats. Jag har svårt att förklara hur, bara att hans ansikte är lite annorlunda för mig. Kanske för att han tittar mer rakt på mig?

Och jag undrar om inte utbrotten blivit färre. Och han tar oftare en banan p g a hunger. Och har börjat säga att han känner sig trött och kall. (Vilket nästan aldrig hänt tidigare.) Hans hår är lite blankare också.

Om allt detta beror på:
* att han slutade med mjölkprodukter månadsskiftet mars/april, det vill säga för 6 veckor sen,
* att vi dragit ner rejält på växtoljor med omega-6 (som konkurrerar ut omega-3, som har bevisad effekt med avseende på ADHD),
* att han får Mycostatin mot sin candida, eller
* är naturligt utveckling, vet jag inte.
Läkaren sa att han ser snabb utveckling hos många högfungerande autistiska barn. Tro vad ni vill. Jag vet vad jag tror: Att förbättringarna beror på en kombination av alla ovanstående punkter, men mest de två första. Det går lite för snabbt för att det enbart ska vara naturlig utveckling. Allt det som jag nämnt ovan, har hänt den senaste månaden.

Nu påstår jag absolut inte att autismen eller ADHDn är borta, det vill säga jag påstår inte att han blivit botad. Vet ju inte ens om jag vill det - då ryker säkert matteförmågan också, t ex. Men de jobbiga symptomen har mildrats betydligt. Det enda som egentligen räknas är hur han mår. Och som sagt: Han är betydligt gladare.

Spännande det här! Jag njuter i fulla drag när killarna skrattar och leker i studsmattan. Det kändes nästan som att vi var en "normal" familj ett tag idag. Barnen roade sig själva och var så lugna, att vi båda föräldrar kunde sitta ner samtidigt en lång stund. Välbehövligt!