Kompisbesök

Nästan direkt efter läkarbesöket, så var skolan slut och M hade med sig en kompis hem från skolan: "Kompis nr 2". Den här kille hade högt och tydligt berättat för hela klassen att han ville leka med M. Klart han får det! M tyckte dessutom att det var trevligt och sa ja direkt, bara inte leken blev samma dag som frågan kom upp. Han måste ju få lite tid att vänja sig.

Jag träffade killarna på skolgården, tillsammans med Ms assistent. "Det bultar lite i hjärtat.", sa kompisen. Han var nervös. Han brukar inte heller leka med kompisar så ofta. Vi pratade lite om det, och han sa att han var rädd för studsmattan och ikonen för spelet "Plants vs zombies", som M har på sin surfplatta. Vi kom överens om att han bara skulle titta på studsmattan idag, inte hoppa, och att han skulle slippa titta på ikonen. Och så gick vi direkt hem, för att bli kvitt oron innan leken, så fort som möjligt. De är allt lite lika, M och den här killen. De kanske kan bli bra kompisar?

Killen var bara här i en timme, och de spelade datorspel tillsammans. Eftersom det var först gången de lekte, och eftersom de faktiskt pratade med varandra under hela tiden, så tyckte jag det var okej. Och läkaren sa ju att datorspel är bra.... Jag tror att det faktiskt rätt mycket var ett datorspel som lockade hit kompisen. Han hade sett det på Ms surfplatta. Men det spelar ju ingen roll varför den första kontakten knyts. Bara ATT den knyts. Och även om de inte leker fler gånger, så är lekträning oerhört viktig för M. Att han lär sig att han KAN ta hem kompisar och att han klarar att leka med dem helt på egen hand. För det gör han verkligen. Fast jag finns här i bakgrunden och stöttar och styr upp vid de tillfällen som det behövs.

Jag frågade kompisen hur det kändes när han var här. Han svarade: "Jättebra. Som att jag vill komma hit 1000 gånger till."

Det kan mycket väl hända, för jag har lovat M, att han får gå hem direkt efter skolans slut, om han tar med sig en kompis. Han på fritids till halv fyra varje dag, mestadels för att han ska öva på att umgås med andra barn. Det behövs ju inte, om han tar med sig kompisar hem! Och jag är ju hemma då. Sicken tur!