Lillebrors alternativ till att slåss

Som jag skrivit flera gånger har vi länge haft problem med att lillebror bits och slåss när han misstolkar andra barn. Vi har jobbat mycket på att han ska säga stopp och hålla upp handen, dvs att lära honom vad han ska göra istället. Detta funkar dock inte alltid. Två incidenter har hänt på dagis på sistone, där "stoppet" inte hjälpt honom.

Ett barn tog en fotboll och ville inte dela med sig tillräckligt snabbt, enligt lillebror. Så han bet honom i axeln. En strategi vi behöver lära honom: Spring och hämta en fröken istället, och be om hjälp. Det är långt ifrån självklart för honom. Han svarar: "Nej, en föken vaj inte däj!" Med andra ord så kan han förmodligen inte vänta. Tålamodet är inte stort i det läget, när han bli arg. Antingen är fröken där, eller så är hon inte där.

Ett annat barn nöp förmodligen lillebror i kinden och stoppade förmodligen därefter in hela handen i lillebrors mun så att han klöktes. Detta berättade lillebror flera gånger genom att visa med sin egen hand. Jag tror honom, för lillebror ljuger väldigt sällan. Typ aldrig om sånt, inte ens sånt han själv gör. Han erkände också att han slagit det andra barnet i huvudet med ett kvastskaft efteråt. Och han var rejält ledsen när han berättade om alltihop.

Man blir naturligtvis lite rädd när man hör att ett barn stoppar ner hela handen i ens barns mun. Dags att lära lillebror en ny strategi: Putta undan händer som gör skada. Han gick inte alls med på det, när jag sa det. "Nej, man sägej topp" (=stopp). Jag fick förklara några gånger, att han faktiskt inte kan säga stopp om någon har sin hand i hans mun + att det är farligt. Lillebror ville inte gå med på det i teorin, vilket i och för sig är bra. Dvs att han vet att man måste säga stopp, inte slåss. Det stämmer också med att han enbart markerat bett på de andra barnen på sistone. Han har hejdat sig och valt att inte bita barnen som t ex tagit hans grejer.

Sen kom jag på att jag nog faktiskt fick visa honom. Jag tog min finger långsamt mot hans öga och sa att jag skulle peta på det. Då puttade han undan min hand som en ren reflex. Och samma när jag skulle peta honom i munnen. Lillebror har väldigt starka reflexer när det gäller självförsvar och att slåss i allmänhet. Jag blandade nog ihop honom med M, som inte har några självförsvarsinstinkter alls och som vi verkligen fått öva detta med: "Wax on, wax off" a la karate kid. Lillebror är en naturbegåvning, som vi skämtsamt brukar säga, att vi ska sätta i ultimate fighting för barn, när han är som vildast. (Seriöst: Jag vill helst inte sätta honom i någon idrott där detta riskerar användas på fel sätt och att han blir triggad i sin impulsivitet, t ex fotboll. Men men, han är liten ännu. Vi får se. Han kanske lär sig kontrollera sig.)

Sen kom han på en strategi själv, som vi hade rätt kul åt. Att själv hålla för munnen, ögat osv. Vi fjantade lite när han höll för olika saker och jag blev besviken för att jag inte kunde peta där.