Idag fyller lillebror 4 år. Maken har köpt och fixat en likadan radiobil till honom, som M fick i julklapp. Så nu kan killarna köra tillsammans.
Det saknas inte direkt teknikprylar i det här hemmet. Det är maken som köper hem och micklar med dem. Vi har 2 barndatorer, 4 surfplattor, en ratt att köra bilspel på stora TVn med, 5 bra radiobilar och lite annat. Maken är praktiskt lagd och kan faktiskt laga det mesta. Igår lödde han om något på radiobilen. Han stod under köksfläkten och pillade med det. Jag försökte hjälpa till, eftersom han sa att han behövde 3 händer, men jag var nog ärligt bara till besvär.
När han hade micklat färdigt med radiobilen, så frågade han mig: "Ska vi slå in den?". Om jag inte hade känt honom så väl som jag gör nu, hade jag inte fattat vad han menade. Förr i tiden hade jag tolkat en sådan kommentar som lite konstig. Självklart vill en 4-åring att alla paket ska vara inslagna. Försökte han komma undan, dvs var han lat? Klockan var ju över tolv när han var klar. Förr i tiden hade jag nog ärligt blivit lite irriterad, eftersom jag hade tyckt att han hade "snavat på målsnöret".
Men nu fattade jag. Det var hans sätt att på ett försiktigt (neurotypiskt?) sätt be om hjälp. Jag sa att självklart skulle vi slå in den och jag kunde göra det. Det tog mig ca 1 minut. Efteråt frågade jag honom vilka poäng "löda radiobilen" respektive "slå in paket" hade hos honom. Det var 2-3 respektive 7 i ansträngning. För mig är det helt obegripligt hur man kan vara så duktig på att löda, men sen tycka att det är så jobbigt att slå in ett paket. För mig är det nämligen tvärt om, ca 9 på löda och 2 på att slå in ett paket. Men så är det. Bra att vi kommunicerar om detta, för nu krävde det bara en minuts ansträngning på nivå 2, av mig. Och det uppstod ingen irritation mellan oss två.
Hej
SvaraRaderaHar inget med detta inlägg att göra men jag skriver här. Jag försöker få till det här med siffror på hushållssysslor, men jag vet inte var jag ska börja. Hur gjorde ni? Satte ni er bara ner och gick igenom alla hushållssysslor? Eller delade ni upp dem i kategorier? Känns så övermäktigt att komma på allt. Har du nåt tips på hur jag ska göra? :-)
Och så nåt som har med ditt inlägg att göra. Är usel på att fråga om något rakt ut :-) Häromdagen sa maken till mig att bara fråga istället för att vira in det. Sonen gör likadant. Det tar en evighet innan han får fram det han vill ha sagt :-) I de situationerna märker jag att jag har mer tålamod än maken, då jag känner igen mig i beteendet :-)
Vi tar det bara pö-om-pö. Alltså sätter siffror när situationer uppstår. Ha inte det kravet på dig själv, att du ska sammanställa det. ;) Då kommer det inte bli av. Utan använd det som ett redskap i vardagen. Som ett nytt sätt eller språk att kommunicera. Och sätt upp ett tomt papper på kylskåpet och skriv ner allteftersom ni kommer på era siffor, så har ni till slut en sammanställning utan ansträngning. Lycka till och hör av dig om du har fler funderingar.
SvaraRaderaOch våga lita på din make. Han älskar ju dig! Självklart kan du säga rent ut vad du menar. :) Öva på det! Jag tror det är bra att försöka tala i klarspråk båda två.