Idag när jag lämnade lillebror på dagis, så tog han min mössa, kastade iväg den och fnittrade förtjust åt buset. Då hade jag två möjligheter:
1) Bli arg och säga till honom på skarpen att "så får man inte göra". Sätta gränser och tänka att "Min son är ouppfostrad och nu behöver jag uppfostra honom."
2) Ignorera det dåliga beteendet och tänka att "Han söker kontakt med mig, via bus. Vi hann visst inte umgås något hemma vid frukosten." (Det var maken som tog hand om lillebror.)
Tidigare, när liknande saker hände, har jag nog varit mer åt 1 hållet, men nu tänkte jag som nummer 2. Hur skulle jag vända kontaktsökandet och buset till något bra? Det är ju mitt ansvar, som vuxen. Rent generellt funkar det att byta hans fysiska bus mot verbalt bus, dvs lek med knasiga ord. Det har jag börjat utnyttja mer och mer, för det är så otrevligt när han t ex kastar hårda saker omkring sig. Och det är så otrevligt att stoppa farliga bus, genom att hålla fast honom. Och jobbigt.
Jag sa till lillebror att jag blev en lejonmamma, fällde ut armarna och fångade in honom och killade honom. Lillebror skrattade förtjust. Jag bar in honom på avdelningen och pussade på honom. Jag sa att jag trodde att han var en "jordgubbsapelsin", eftersom han smakade så gott. "Jag tror att DU är en jodgubbsapelsin." fnissade lillebror förtjust. (Jag visste att den skulle komma. Det var därför jag sa och gjorde så där.) Jag svarade att "Det var det värsta jag hade hört" och lillebror fnissade ännu mer.
En dagiskompis kom fram och frågade lillebror vad hans pappa heter. Vi pratade lite om olika familjemedlemmars namn och då sa lillebror "Ja tjoj du heter govl." (=golv) till mig och fnissade. Då killade och pussade jag honom ännu mer och sa "Näe, vad säger du?". Lillebror fnissade återigen. Så höll vi på ett tag tills han verkade ha tankat tillräckligt med närhet och kärlek. Jag sa att jag var tvungen att gå. Han gick utan ett knyst, in till bilarna i lekrummet. Och jag gick därifrån och kände mig som en bra mamma, istället för som en misslyckad mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar