Att sätta siffror på hushållssysslor

Jag tittade på Lotta Abrahamssom på SVT-play igår (igen), där hon pratade om att sätta siffror på sina upplevelser och på så sätt öka förståelsen för varandra. Det kan vara allt från vilken mat man gillar, eller vart man vill åka på semester. Inom KAT-kittet finns det en sida med cirklar, rätt likt en måltavla. Där ska man skriva in hur mycket man gillar olika saker. I mitten sätter man det man gillar bäst. Det är väldigt tydligt, och kan användas på det mesta.

Jag började tänka på det här med alla hushållssysslor. Jag gissar att uppdelningen är ett problem för rätt många par där en eller båda har NPF. Det är det för oss i alla fall. Och omgivningen förstår sällan. Frågar man vänner och släktingar om råd, så får man tyvärr alltför ofta (välmenande) kommentarer av karaktären att den med NPF måste "skärpa sig"  och hjälpa till mer med specifika saker som t ex disken. Personligen så tycker jag att sådana kommentarer belastar oss mer än det hjälper. Så jag tänker själv. Vi ska mer och mer dela upp sysslorna efter hur vi fungerar.

Då är det ju perfekt att börja utvärdera situationen med ett graderingssystem. Jag tänker att antingen så skriver man in hur jobbiga man upplever sysslorna i cirklarna, eller så graderar man dem med en skala, t ex 0-10. Noll betyder ingen ansträngning alls och 10 betyder att man tröttar ut sig fullständigt. Och 10:an är individuell, dvs min 10:a är när JAG är maximalt slutkörd efter en uppgift.

När man har var sin lista, så börjar man titta och jämföra. Meningen är absolut inte att man ska räkna på det och göra det mm-rättvist, utan att hushålla så mycket med den gemensamma energin som möjligt. Där en sätter högt och den andra lågt, vet man att det finns energi att spara. T ex så tycker maken att det är en 10:a att hänga tvätt. För mig är det en 1:a eller en 2:a. Slutsatsen blir då att jag så långt som möjligt ska försöka hänga all tvätt.

Och man kan hitta förbättringspotential. T ex så är att natta lillebror och lillasyster (i samma säng) en 10:a för mig. För maken är det också en 10:a, men kan bli en 2:a om vi fixar kvalsterskydd i den sängen också. (Han är kvalsterallergiker.) Jag får nog satsa lite energi på att beställa det snarast....

Och så kan man berätta var man är i nuläget. T ex i morse när jag skulle på ett möte och var stressad med dagislämning, kom maken upp och berättade att han hade feber 38,5 och inte visste om han skulle köra till jobbet eller inte. Han ville alltså har råd av mig. Han tänkte väl att detta inte skulle belasta mig så särskilt mycket. Det han inte såg på mig, var att jag redan var på en 10:a, och inte klarade något mer. Och när jag hade lämnat på dagis, och skulle cykla till mötet var jag fortfarande på en 10:a, eftersom jag var sen. Han trodde nog att jag hade kommit ner en liten bit då, och ville småprata lite. Han märkte till slut att jag var stressad och sur, och frågade om han kunde hjälpa till. "Bara var tyst." blev svaret. Så mycket trevligare det hade varit för oss båda, om jag hade sagt "Nu är jag på en 10:a, och behöver få vara ifred", direkt när jag klev innanför dörren. Det hade varit mycket bättre än att han var trevlig mot mig, blev avsnäst och riskerade att hamna i grubblerier om varför och vad han gjorde fel. (Inget egentligen, om han nu inte har förmågan att läsa av mig i det läget.)

Och vad man kan göra med energin man "sparar"? Ja, det har ni säkert tusen idéer på. Vårt mål är att maken ska orka göra iordning en barndator till, med pedagogiska spel. Så de har var sin och gärna med lite nya spel. Då får vi båda lite lugn och ro, och kan "ladda batterierna", medan barnen roar sig med att lära sig siffror och bokstäver.