Translate

söndag 23 januari 2011

Guldstjärnor

Vi använder oss av guldstjärnor och tycker att det funkar mycket bra. När M har fått 10 guldstjärnor så får han välja något. Det kan vara en sak eller något han vill göra, inom rimliga gränser. Och han får alltid gulstjärnorna efteråt, utan förvarning. Jag brukar säga: "Oj, vet du vad som hände nu? Nu fick du en guldstjärna!". Vi säger aldrig kommentarer av typen: "Ät nu upp maten ordentligt, annars får du ingen guldstjärna!" för då blir det bara en sak till att tjata om, och på slutet är man nästan tvungen att ge en guldstjärna. Nej, han måste t ex ha ätit upp helt utan tjat, som härom dagen när lillebror hade ett utbrott och gallskrek och M satt tyst och stilla och åt upp all sin mat på kort tid. Han får givetvis inte en guldstjärna varje gång han äter duktigt, utan det ska vara något extra.

Han kan få guldstjärnor för nästan vad som helst. Nu precis fick han en för att han tog en liten leksak ur sin systers mun, så nu har han 9 guldstjärnor. Givetvis fick han mycket beröm också. Vi får se om det blir en till idag och om han i så fall hinner åka och titta på ett speciellt vindkraftverk med sin pappa. Han väljer detta ungefär hälften av gångerna.

Det funkar faktiskt mycket bättre än jag hade förväntat mig. Han har blivit mycket duktigare i allmänhet. Ungefär som att han fått en grundkänsla av hur vi vill att han ska vara och f a har han fått en mer positiv självbild. Jag upplever det faktiskt inte som att han är duktig bara för att få guldstjärnor.

Tyvärr finns en fälla som man lätt hamnar i. Det är att man som vuxen börjar hota med att ta bort guldstjärnor. Då blir hela saken förknippad med något negativt. Vi har hamnat där några gånger, tyvärr. Vi är ju bara människor vi också. T ex när M försökte sätta sig på lillebrors axlar när lillebror satt ner och lekte. Det hade ju varit förknippat med livsfara (tur jag var där), så då sa jag att han skulle bli av med alla sina guldstjärnor om han gjorde om det.

Guldstjärnor är naturligtvis inget specifikt verktyg för autismen, utan det funkar nog bra på de flesta barn. Vi kommer göra samma sak med hans syskon, när de blir lite äldre.

1 kommentar:

  1. Jag känner att jag själv är väldigt dålig på att ge beröm, det blir för mycket "nej" och "om du inte gör som jag säger så får du inte..." etc.

    Inspirerande inlägg, ska försöka anamma så mycket som möjligt.

    SvaraRadera