Att leka med kompisar

M har nästan aldrig frågat efter kompisar. Han vill helst inte leka med andra barn. Han trivs bäst när han leker för sig själv och får bestämma allt. Vi kallar honom skämtsamt för "Tjuren Ferdinand" ibland när han inte hör. Men det är kanske inte så konstigt när man har svårt för förändringar och har svårt att tolka ansiktsuttryck och kroppspråk. Att leka med andra barn innebär ju konstant att det händer oväntade saker och mycket kommunikation barn emellan sker ju genom just ansiktsuttryck och kroppspråk.

Därmed inte sagt att vi låtit honom hållas, för stackars det barn som aldrig lär sig leka med andra barn. Tänk vad utanför han måste känna sig när de andra barnen leker med varandra. Och han missar viktiga bitar av barns utveckling. När han gick på dagis jobbade de jättemycket med detta. Det gjorde vad de kunde för att få med honom i leken, t ex satte honom vid legot och tog sen dit andra barn. Ibland funkade det rätt bra!

Sen en månad tillbaka har M fäst sig vid en liten kille i klassen. Han gjorde några katter i lera som M gillade. Det var som att det gick upp för M att den här killen kan ge honom nya skojiga intryck. Jag vet inte om det är ömsesidigt. Det verkar tyvärr inte så, när jag ser killen i skolan. M vill gärna bjuda hem honom för att leka. Naturligtvis får han det, men vi har sagt att han först måste lära sig leka med sin lillebror. Det är av två anledningar: Den första är lillebrors känslor. Hur känns det för honom att M inte vill leka med honom, men tar hem andra barn att leka med? Det skiljer 3 år mellan dem, så de borde kunna lika ihop, speciellt som M är lite efter andra 6-åringar och lillebror väldigt bra på att leka. Den andra är att vad händer om skolkamraten kommer hem och M inte leker med honom? Om M ska bestämma allt? Då kommer han nog aldrig tillbaka!

Idag tog jag fram ett pyssel tillsammans med mina pojkar. De skulle sätta olikfärgade plastpluppar på en genomskinlig platta, som man kunde byta bakgrund till. M började med att vilja bestämma allt. Då sa jag till honom att ingen vill leka med honom när han är så där. "Vilket väljer du: Att bestämma allt och aldrig få några kompisar eller att bestämma hälften och ha en kompis?" Han valde det senare, och sen lät han lillebror sätta (ungefär, vi kör inte med mm-rättvisa) hälften av plupparna och bestämma bakgrund varannan gång. En bra övning för båda två!