Anorexia: "Magiska ord" om maten

De senaste dagarna har vi haft lite förbättringar av matsituationen. Vi föräldrar och skolpersonalen har samarbetat och försökt hitta lite bra logiska resonemang kring maten och vad som gör en fet. Himla tur, för för 1-2 veckor sen satt han och små-åt och nästan bara pussade maten. Botten var nådd när han åt frukost i två timmar en helgmorgon. Och när han började stoppa in för mycket mat i munnen, så att han kräkte ut den på tallriken igen.

De argument som jag tror bitit är när jag tog en av hans tunna favoritknäckemackor och stoppade innanför tröjan på honom och sa: "Ser du nu hur tjock du kan bli av knäckemackan? Syns den?" Nej, det gjorde den så klart inte. Jag förklarade att knäckemackan inte kan göra honom tjockare än vad den är. Och att han springer bort en stor del av den, växer bort en annan bit och resten bajsar kroppen ut. Vi har också pratat om att kroppen kan bajsa ut mer mat, om man äter för mycket.

Hans resursperson i skolan har också sagt till honom att om man inte äter någon mat, så orkar man inte röra på sig, och att det är när man inte rör på sig som man kan bli tjock. Han köpte detta resonemang, trots att det är helt fel, men det gör inget. En liten nödlögn känns helt ok när ett litet barn håller på att sluta äta. Alla resonemang som kan hjälpa upp situationen behövs. Och hans gympalärare, som han ser upp till och vill imponera på, peppar honom att äta så han blir stark.

En morgon så gick det extremt dåligt vid frukosten. Då gjorde jag allvar av mitt "hot" att han skulle få två mackor på facket till fruktstunden, istället för ett rött äpple. Han var inte glad på mig, men tuggade i sig mackorna i skolan. Sen dess har jag inte behövt hota med mackor på facket...

Sen verkar det som att han börjar förstå hur mycket lek han missar när han bara sitter vid matbordet hela tiden. Jag har gjort teckningar med tidslinjer. T ex en med "mat-tjat" över hela tidslinjen och en annan med först en liten kort period med "mat" följt av en lång period med "lek". "Vilken väljer du?" brukar jag fråga. Han väljer alltid den med mycket lek. "Men nu är du på mat-tjatet och missar leken!" brukar jag svara. Och det gör faktiskt att han skärper sig, även att vi måste påminna honom varje dag.