Labyrint-spel och att vara lite envis

Vi är på ständig jakt efter leksaker som M gillar och som innebär att han måste använda båda händerna samtidigt, så att han slutar vifta. I julas köpte vi ett labyrint-spel till honom. Ni vet ett sånt där spel med två rattar, en liten platta med en labyrint med kanter och hål samt en liten plåtkula. Det går ut på att vrida rattarna och luta spelplattan så att kulan går från start till mål utan att åka i något av hålen.

Jag trodde faktiskt att han var för liten för det och skulle ge upp direkt, men sen förvånade han mig vid ett annat tillfälle (innan julafton). Han satt och kämpade med något pyssel och så helt plötsligt sa han "När det är lite envist, då får man bara vara lite envis tillbaka." Det var en fröken som lärt honom detta "tänk" och det bet på honom. Sen dess har han varit mera "envis tillbaka" istället för att skrika "hjälp mig". Så pedagogiskt! Det är så hela tiden: Vi försöker hitta några ord eller någon logik som går hem hos M - några magiska ord som gör skillnad. (Så är det med alla barn, men ännu mer med en autist.) Ibland lyckas det och ibland biter inget. Men vi slutar inte försöka. I alla fall: Hans envishet gjorde att han lyckades bemästra den enklaste labyrintplattan nästan direkt! Och han försöker med de andra plattorna.

Jag var jättenöjd med vårt inköp - tills igår då han svalde kulan. Han har inte stoppat småsaker i munnen på flera år, och så stoppar han kulan i munnen och kryper under ett täcke och sväljer den av misstag. Kanske för att han svalde medicintabletter för första gången i förrgår? Den är i alla fall tillräckligt liten för att leta sig ur labyrinten i bålen själv, men vi får titta i hans bajs så att den gör det. Tur i alla fall att den inte satte sig i luftstrupen!

Sicken kalabalik det var innan vi fick tag på någon på 1177. Vi var oroliga eftersom vi inte visste om den kunde passera ut av sig själv och han gallskrek eftersom han dels inte visste om han hade satt den i luftstrupen och dels för att han inte visste att man kan köpa nya kulor. Lite lustigt nu i efterhand: Om man gallskriker som en galen tupp så håller man inte på att kvävas. Han verkar i alla fall ha förstått sitt misstag, så jag tror vi vågar köpa nya kulor till honom.