Att packa sin gympapåse

Autistiska barn är ofta hjälpta av bilder och scheman. T ex att packa sin gympapåse kan vara en sådan sak som är svår för dem. Man brukar göra en bild med alla saker som ska vara i, så kan barnet titta och hämta en sak i taget. (Borde inte detta kunna vara en hjälp för alla barn?!) Jag funderade lite på om vi skulle göra en sådan, men så frågade jag M om han visste vad han skulle ha med sig i gympapåsen. Första gången var det lite si sådär, men när vi hade pratat om det ett tag så kunde han allt som skulle med. (Skor, strumpor, kalsonger, shorts, t-shirt och handduk.) Jag är glad att jag frågade först, för om jag hade gjort en bild så hade jag kanske gjort honom beroende av den. Målet är ju att han ska kunna vad som ska med utan något hjälpmedel.

Mitt mål är också att han själv ska ta fullt ansvar för detta så tidigt som möjligt. (Det gäller naturligtvis även hans syskon.) Jag vill att han ska komma på att det är torsdag, ta fram gympapåsen och packa den utan att jag behöver säga någonting. Veckodagarna har han koll på, så det enda hindret egentligen är att han är lite lat. Men om han struntar i det och väntar till jag packar den så tänker jag "glömma" packa något, t ex strumporna eller kalsongerna, så han börjar ta ansvar. Det är ju trevligt med nya underkläder efter duschen, men man behöver det inte när man är 6 år...

Men viktigast är att berömma. I morse fick han mycket beröm på väg till skolan, för att han hade packat hälften av sakerna. Jag hade redan lagt i handduk, skor och t-shirt och frågade honom vad som saknades. Han kompletterade den med de 3 saker som fattades. Jag behövde inte säga något mer än att tjata på honom för att få det klart. "Är det inte skönt att veta att du har med dig allt i gympapåsen? Om jag hade packat den, hade du kanske undrat om jag hade fått med strumpor nu." Han svarade att han tyckte det var lika bra när jag packade gympapåsen, så en bit kvar med motivationen har vi allt. Men det är ändå duktigt för att vara 6 år. Man får inte tänka in för mycket autism i saken heller. Jag menar, hur många neurotypiska 6-åringar tar själva ansvar för sin gympapåse och kommer ihåg allt? Nog inte alla...