Translate

torsdag 2 januari 2014

Sensory Processing Measure

God fortsättning alla läsare! :)

Mitt förra inlägg handlade om lillebrors fantastiska utveckling förra året. Jag skulle gärna vilja skriva ett likadant om M, men faktum är att hos honom kvarstår rätt många svårigheter trots 2,5 år på glutenfri diet. Och 1,5 år på mjölk och sojafri diet. Men M mår mycket, mycket bättre. Utan tvekan så har han, som mådde väldigt dåligt som 5-åring, fått tillbaka sin livskvalitet. Men vi har en del att jobba med, främst sensomotorik och rörelseträning. Vi får hoppas att vi orkar, nu när lillebror inte längre kräver lika mycket av oss som föräldrar.

I slutet av förra året så gjorde vi ett "Sensory Processing Measure" hos arbetsterapeuten på barnhabiliteringen.  Det är ett frågeformulär som föräldrarna och skolpersonalen får svara på. Man får resultatet i hemmet för sig, och resultatet i skolan för sig. Det är för att se vilka svårigheterna är, om de sammanfaller eller skiljer sig åt. Och om de skiljer  sig åt - eventuellt hur man kan hitta förbättringar för barnet i den miljö där det funkar sämre, genom att titta på den andra miljön. Jag tyckte att det var ett väldigt bra formulär. Ms svårigheter utkristalliserade sig väldigt bra och blev tydliga för oss, fastän vi redan visste det mesta. Det var bra att sammanställa det.

Det är flera olika saker man tittar på: Syn, hörsel, känsel, smak och lukt, kroppsuppfattning, balans och rörelse, planering och idéer, socialt deltagande. M har definitiva svårigheter eller vissa svårigheter inom alla dessa områden. Om man räknar totala poängsumman för 1000 barn, radar upp poängen efter vem som har mest svårigheter, så är M den som 10:e. (=1-percentilen, på ett ungefär) Med andra ord, av 1000 barn så har 990 det lättare än honom, och 9 svårare än honom. Tuff statistik att ta till sig, för en statistiker som mig..... Han har det väldigt kämpigt med sensoriken. Kort och gott: Vi måste försöka hjälpa honom ännu mer än vad vi gör idag. Träna honom med allt som går, även om det bara är små förändringar som kan göras med träning. Har man det svårt, är en liten förbättring guld värd. Och jag är övertygad om att mycket går att göra. Han har själv gjort ett stort jobb med att hoppa i studsmattan. Hans kroppskontroll har ökat fantastiskt efter att han började hoppa i den.

För M som stämde svårigheterna väldigt väl överens i hemmet och i skolan. Vissa saker kan man förvänta sig skiljer lite åt. Som att det sociala funkar bättre i familjen, än i skolan. Jag tror inte vi har så mycket att vinna på att titta på hur de arbetar i skolan och vice versa. Förmodligen så visar det samstämmiga resultatet på att vi och pedagogerna är ett välfungerande team. Vi försöker båda parter att dela med oss av tips till varandra som förbättrar för M, så gott vi kan. Vi är ju dock inga experter. Därför var det så bra med arbetsterapeutens tips på förbättringar man kan göra. Och övningar. Många självklara saker, men som ändå är bra att få sammanställda. Så nu ska jag t ex sluta vara miljövänlig med hans (mjukis-)byxor och börja torktumla dem, eftersom det gör stor skillnad för M.

Hela resultatet ska jag dessutom lämna till rektorn. Så han känner till alla Ms svårigheter och inte får för sig att dra in resursen. Till hösten börjar M i mellanstadiet. Vi och pedagogerna bedömer att M behöver fortsatt resurs. Det är egentligen rätt självklart när man ligger i 1-percentilen....

Slutligen så blev jag så himla stol över att M faktiskt fixar den vanliga skolan. Så han måste kämpa, trots att han är väldigt smart på sitt sätt. Samtidigt så blev jag lite rädd för att han ska gå in i väggen. Han frågar ofta varför man måste gå i skolan. Jag är glad att vi valt att och kan låta honom ha ett långt jullov. Det behöver han förmodligen.

4 kommentarer:

  1. Kram till dig! Visst är M duktig! Tror också att ni behöver fortsätta med träningen men fundera gärna på lite riktad synterapi också. Det kan få positiva effekter på det andra också eftersom allt är relaterat. Och jag minns du sade att han hade haft lika svårt som dottern med areor (trots deras gemensamma mattebegåvning) och inte riktigt ville lyssna när du fösökte förklara volym - rätt tydliga tecken på visuospatiala svårigheter just... Om han vill och orkar, alltså. Jag menar inte börja FÖRKLARA mer visuellt, utan bara TRÄNA mer visuellt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag är helt övertygad om att du har rätt. Jag skulle absolut göra det om jag bara kunde begripa hur jag ska träna honom. Kom väldigt gärna med förslag. Det står lite still i huvudet på mig här faktiskt. Kram

      Radera
    2. Nja - jag känner ju egentligen inte M, men dottern liknar honom väldigt, faktiskt, fast hon är ju så pass mkt yngre så man kan inte bara jämföra rakt av. Egentligen borde vi försöka träffas nånstans ensamma nån gång, du och jag, så att vi kan jämföra bättre och fundera på vad som kan funka för honom också. Om vi nu nånsin får tillfälle till det... ;)

      Men det där med kläderna - och så area/volym - hur vore det om ni började träna mer taktilt? Det är oerhört viktigt för att uppmuntra synen just på NÄRA håll - balans, kroppsuppfattning etc blir ju mer det proprioceptiva och vestibulära, och där är det klart att studsmatta osv har god effekt. Men det taktila - det är just sånt där med kläderna. Och dessutom tätt kopplat till visualiseringsförmågan rent visuospatialt - om man kan känna det man ser, som jag tror jag har pratat om förut. Så vad skulle vara lämpliga övningar, då...? Ja, jag kan nog tänka mig flera som kunde vara bra men vi kanske kan ta dem i mail eller på fb eftersom det annars mest blir rörigt pladder från min sida... Men har du kollat på det här: https://nfb.org/images/nfb/publications/books/integrating-print-braille/integratingprintandbraillechapter3.html

      Jag länkade till det i ett inlägg om just formkonstans och känsel: http://autismeyes.wordpress.com/2013/10/15/former-former-former-mera-om-synen-och-kanseln/

      Vi har jobbat väldigt mkt så med dottern de senaste åren och det är ju mkt det som har gjort att händerna kommit igång så bra nu. :) Och jag såg t.ex. nånstans att ni inte tänkte "tvinga" M att börja lära sig skrivstil... så han måste ju också ha problem med pennan, fast dottern har det värre än så länge. Men skrivstil är nyttigt för hjärnan! Som att spela piano, fast visuellt... :) Så där kunde ni kanske också se lite framsteg om ni försökte er på först det taktila och senare öga-hand-träning... Ja, vi får diskutera det mer senare, bara ett par snabba förslag! :) Kram igen!

      Radera
    3. Ja, det hade varit kanon att träffas och diskutera vad vi kan träna M med. De är lika barnen, och mycket är säkert gemensamt. Det är helt klart värt ett försök med de övningar du föreslår. Inget att förlora. Måste bara orka och hinna. Nu har barnen somnat sen hela julen. Killarna sover, men lillasyster kom upp en runda till och skulle ha mera mat. Jag hade behövt barnvakt, eller fler timmar på dygnet. Mejla gärna fler förslag. Kram!

      Radera