Om att se med känseln

I måndags hade jag besök av Sabina som bloggar så bra om visuella percetionsstörningar. Verkligen jättetrevligt! Vi pratade en del om M och den träning som han kommer behöva. Sabina tror att han behöver öva upp att "se" med känseln i fingrarna som jag skrev om nyligen. Jag tror att hon har rätt. Och jag misstänker att det även gäller fötterna. Det är väldigt vad M klampar omkring här hemma och sitter och skramlar med saker under fötterna nästan varje gång han sitter still. Varför gör han det annars?

När Sabina hade åkt, så skulle jag läsa en bok för barnen. Valet föll på en bok med 22 frågor och svar om katter, som heter "Varför har katten morrhår?". Svaret på just denna fråga var:

"Katten har morrhår för att känna sig fram och för att kunna jaga bra i mörkret. När katten till exempel smyger på natten, rör sig och böjs morrhåren lite när de snuddar vid föremål. Då känner katten att det är något där. När den kommer nära sitt byte sticker den fram morrhåren för att känna var bytet är. Katter känner också med morrhåren om ett hål som den ska krypa igenom är tillräckligt stort. Om morrhåren går igenom går också kattens kropp igenom hålet." 

Jag funderar på om inte katter använder morrhåren mer än vad vi tror även när det är ljust. Och det är ju så som Sabina säger - vi ser alla även med känselsinnet. Jag kan t ex orientera mig i ett mörkt rum med hjälp av känseln. Jag översätter det jag känner till en inre bild. Gör inte vi alla det? Och även om vi inte varit i det mörka rummet någon gång när det varit ljust. Hur ska man annars hitta ut?

M är väldigt förtjust i katter. Jag undrar om jag inte kan använda just den sidan i den boken för att få honom att förstå varför han måste träna upp känseln. För Ms samarbetsvilja ökar alltid om man förklarar poängen med de övningar man gör. Han är lite grann som en katt utan morrhår, men de ska vi försöka få att växa ut.

Som om detta sammanträffande med boken inte var nog, så drog maken ikväll fram några av sina fällknivar som han börjat samla på. Ni vet specialintresse.... (Ja, de förvaras där barnen inte får tag på dem, om någon undrar.) Maken gör nya grepp till dem ute i garaget, som avkoppling från stressen här inne i huset. Och han gör dem av olika material, i olika struktur. M är väldigt intresserad av knivarna han med. Kanske mest för att ha något att prata med maken om? Men i alla fall - vilken perfekt känna-övning! (När knivarna är ihopfällda givetvis. Annars kan han ju skära sig.)