Inflammation i hjärnan?

Den senaste forskningen kring kopplingar mage-tarm-hjärna och inflammation är väldigt intressant. Nedan kan ni läsa att blogginlägg om en mycket intressant bok:
http://www.unikfamilj.se/kost/infekterat-beteende/

Jag tänker inte upprepa teorierna, utan ge en egen betraktelse som jag gjorde i jul. Det var när jag gissningsvis hade influensa. Ja, jag kände mig så dålig, och  jag borde legat i sängen. Men med 3 barn hemma och en man med ont i kroppen, så går det bara inte. Jag fick stå upp på benen och laga mat, städa och fixa ändå. Men det var nog influensa. Det kändes som att jag hade behövt ligga i sängen i en vecka. Minst.

Efter en vecka gick influensakänslorna över, men jag kände mig ändå inte helt frisk. Jag var sliten och seg. Några saker som jag noterade både under och efter influensaveckan:

* En väldig yrsel. Jag var tvungen att sätta mig ner och vila vid ett flertal tillfällen. Och om jag råkade äta för lite kolhydrater (t ex bara stekt ägg till frukost), så blev jag ännu yrare i huvudet efter ett tag. Mot slutet av eftermiddagarna var jag helt slut, och var tvungen att lägga mig i sängen och sova en halvtimme. Det var lite obehagligt. Det kändes bara som att jag var tvungen att "stänga ner" hjärnan. Väldigt olikt mig. (Maken tog barnen då, så det funkade.)

* Jag var extra känslig mot höga ljud, höga röster och skrik. Nästan så det gjorde ont. Sån brukar jag inte vara.

* Jag var seg på morgonen. Det tog ett tag innan jag kom igång. Som att jag var tvungen att starta igång min hjärna. Också ovanligt för mig. Jag brukar vakna till på några få minuter utan större ansträngning, och kunna fixa med alla morgonbestyr för barnen och mig själv.

* Och jag hade sämre tålamod med barnen. Hade betydligt närmre till utbrott/sammanbrott. Jag brukar som sagt vara väldigt tålig mot barnskriket, men jag märkte själv att mitt tålamod var sämre.

* Jag hade svårare att hänga med i långa förklaringar, både från barnen och från maken.

* Om jag skulle koncentrera mig på något svårt, så fick helst alla andra vara tysta och stilla. Annars gick det inte. Deras rörelser och prat störde mig, så jag tappade koncentrationen och motoriken.

* Jag såg suddigare. Och det var lite jobbigt att titta. Jag funderade t o m att boka tid hos optikern för att beställa nya glasögon. Jag har lite lätt skelning som kommer fram ibland, och det kan vara så att jag hade sämre kontroll över mina ögon. Jag hade också lite ont i ögontrakten, så det känns logiskt att infektionen satt sig i ögonen.

* Jag tyckte det var oerhört obehagligt att ha vassa föremål nära intill ögonen. Ni vet om någon håller en penna framför ögonen med spetsen emot en. Eller en kniv. Det gjorde ont. Jag är fortfarande lite sån, till och från. Just nu är jag sån igen och går jag och flyttar på allt vasst som pekar mot mig. Det känns lite fånigt, men jag får ju ont i huvudet annars.

* Jag hade svårare att hitta bland sakerna här hemma. Det blir ju så, när man inte har full kontroll på ögonen, antar jag.

* Jag hade sämre motorik och koordination. Gick in i saker och tappade saker oftare. Oerhört irriterande.

Var/är jag (lätt) inflammerad i hjärnan? Ja, vad tror ni? Jag vet inte, men det skulle inte förvåna mig. Hade jag en märkt ovanstående om jag hade kunnat sova bort influensan? Det gör man ju vanligtvis. Och hur är det egentligen att leva med autism, om det nu är så att man lever med en kronisk inflammation i hjärnan? Det är kanske inte samma sak, men jag har fått mig en tankeställare.