Därefter hittade lillebror ett skåp i köket som man kan krypa in i. Om man slänger ut skräpet vi förvarar där. Och det gjorde han gärna. Han och lillasyster lekte därinne ett tag. I ett svagt ögonblick så fick han låna min mobiltelefon att ta kort och filma med. Så nu har jag ett stort antal kort och filmer på gosedjurskatter och en ekorre...... I skåpet så hittade han också papptallrikar. Vad passar bättre, än att måla på baksidan av dem? Så det gjorde han och lillasyster. Det var en faslig röra i köket, med utplockat mög och tallrikar överallt på golvet. Men en rolig nyårsafton hade de allt.
Nyårsmiddagen blev rätt vanlig mat: Potatiskroketter (köpta), ugnsbakad lax, kalkonköttbullar, Bearnaisesås och sallad. Lite festligare vill man gärna ha det, men det var ingen som saknade finmiddagen. Barnen har ändå svårt att sitta still och äta trerätters. De vill äta färdigt, och sen iväg och leka igen.
När klockan började närma sig åtta, fick vi ett SMS från en granne som skulle smälla några raketer för sin son som går i lillasysters dagisgrupp. Vi passade att gå dit och titta, så barnen kunde gå och lägga sig OCH ha sett fyrverkerier även om de ville somna innan tolvslaget. Alla barnen hade hörselkåpor på, men M hade det lite jobbigt ändå. Han gick iväg långt bort från smällarna, och jag följde efter och bara höll om honom. Efter det så bad han att titta på tolvslaget inifrån huset. Vi lovade honom att han skulle få det, och att minst en av oss vuxna skulle stanna inne med honom.
Det var ingen som ville lägga sig före tolvslaget. Vi tittade på fyrverkerierna från vår ovanvåning. Det räckte gott. Alla blev nöjda, förutom lillasyster som saknade smällarna. Därefter somnade inte barnen förrän klockan 01.30. Där ser man hur det kan gå, om man inte ger Melatonin.... Ja, eller lillebror fick Melatonin strax efter tolvslaget. Han var så skuttig att vi inte vågade låta bli. Jag kan erkänna att vi "dagen till ära", gett barnen några bitar godis och lite choklad. Och barn blir inte hyperaktiva av socker, säger de i media i dagarna. Nähä?! De som dragit den slutsatsen har inte träffat mina barn. Välkomna hit, kära forskare..... Som alltid, så kan man göra fel när man forskar. Alla resultat är inte sanna. Det vet jag som jobbar med kliniska prövningar. Ska inte tråka ut er med detaljer, men så är det..... Tro inte på allt ni hör. Var källkritiska. Vi har testat att ge våra barn socker alltför många gånger, för att tro på sådana påståenden.
God fortsättning till er alla! Hoppas ni hade det bra i nyår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar