Jag kunde inte motstå att prata om min "gummibjörnsteori" (se förra inlägget), vid tandborstningen. Jag frågade M om han kunde tipsa mig hur jag ska göra för att bli av med den där gummibjörnslåten, och han mindes svaret (inte sjunga på den och lyssna på något annat istället).
Men jag nöjde mig inte med att han kunde det i teorin, utan testade honom lite. Jag sa "getskelett" upprepade gånger (lite taskigt jag vet, men det krävdes för att få fram poängen) och frågade om den läskiga tanken hade fastnat, och det hade den! Då började jag prata om katten vi har på besök i trädgården ibland. Jag frågade honom om han trodde att den hade testat rutschkanan någon gång när ingen såg. Om den ställt sig på sina fyra tassar och svischat ner så det killade i den lilla kattmagen. Han log stort åt tanken. Då frågade jag honom vad han hade på hjärnan nu då. "Katten!" blev svaret. "Där ser du, du kan bestämma över din egen hjärna. Du kan putta bort de jobbiga tankarna, med nya roliga" sa jag och lät sedan saken vara för idag... (Det kommer bli många fler samtal om detta, innan han behärskar tekniken själv.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar