Igår satt M och åt en banan. Till min förvåning pillade han av trådarna inuti skalet och åt även dem. Jag tittade på bananen för att försäkra mig om att det verkligen var en KRAV/Fair Trade-banan, eftersom man hör så mycket om gift i skalet på de vanliga. Inte för att jag forskat i detta. För oss är det bara så självklart att alltid köpa KRAV/Fair Trade bananer, eftersom de finns. De är dessutom mycket godare. Jag har hört att aporna på Köpenhamns Zoo äter KRAV-bananer med skalet på, men skalar de andra. Jag vet inte om det är sant, men det skulle mycket väl kunna vara det, eftersom det är så stor smakskillnad. För övrigt tycker jag är märkningen är fel. KRAV-bananer borde heta "vanliga bananer" och de andra "giftsprayade slavbananer" eller något liknande.
Jag tog tillfället i akt att förklara den hemska sanningen om bananodlare för M. Att de mammor och pappor som jobbar med bananer är så fattiga att de ibland måste jobba med gift, fastän de inte vill. Jag sa att vi måste tänka på dem och deras barn, fastän vi inte känner dem eller någonsin kommer träffa dem. "Tänk så tråkigt för dem och deras barn, om de blir sjuka av giftet. En sak är säker: De blir glada ifall de slipper giftet. Det vet vi helt säkert utan att behöva se deras glada miner." Jag sa så, eftersom M har svårt att läsa ansiktsuttryck. Vi jobbar mycket på att stärka hans empati gentemot andra människor, och det går faktiskt rätt bra. Men vi jobbar med logik, och vi måste vända på det, för att han ska förstå. Säga saker som: " Tänk om det hade varit vi. Tänk om jag och pappa hade varit tvungna att jobba med gift, för att vi skulle få pengar till att köpa mat och kläder till er?" Min tanke är att han ska lära sig känna empati, vid alla tillfällen där han logiskt förstår andra människors känslor.
En mening som jag använder ofta är: "Tänk vad tråkigt om alla människor bara tänkte på sig själva." Den kan även användas till mycket annat, som t ex att förklara varför man ska plocka upp efter sig själv: "Då skulle alla människor slänga sitt skräp rakt ner på marken. Tänk så skräpigt det hade varit överallt då. Då hade det inte funnits någon vacker ren skog att promenera i." Men under den här diskussionen, formulerade jag det så här: "Tänk om alla människor bara hade tänkt på sig själva och hur mycket pengar de har kvar i plånboken, och inte på andra människor. Då hade alla bananodlare fått jobba med giftet." Då kom den uppenbara frågan: "Varför finns det giftbananer?" Jag svarade ärligt att jag inte heller förstod det och att vi måste berätta för alla vi känner att de ska köpa KRAV-bananer och att de ska tänka lite mer på andra människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar