Så oförutsägbart det är ibland

Imorse klantade jag mig lite. Jag satte en macka med smör på bak i huvudet på M. Smack! Det var mitt i morgonstressen med syskonen. Nu i efterhand så vet jag inte hur 17 jag kunde lyckas med detta. Skratta ni gärna! Det bjuder jag på! :) Eftersom jag var ensam med barnen, kunde jag inte tvätta hans hår innan skolan, så jag torkade bara bort smöret. Jag tänkte att han får bada på kvällen istället.

Den här veckan jobbar maken till sent på kvällarna, så jag har två personer som hjälper mig med barnen; de båda LSS-avlösarna som brukar ha M. De var båda här när jag skulle bada M. Jag vet ju att han inte gillar att bada, speciellt inte när det är någon utomstående här, men jag kände mig tvungen för att undvika att han skulle lukta illa i håret imorgon. Det jag inte hade förberett mig på var att M fick värsta utbrottet, av två olika anledningar. Den ena var att han inte ville slösa tid på att bada när en av resurspersonerna var här och den andra var att han inte ville att resurspersonen skulle märka att han hade bytt kläder eller hade blött hår. Varför vet jag inte. Jag fick gå och leta efter "exakt likadana" kläder i hans garderob. Det fanns inte, och han skrek en lång stund för att de kläder jag hittade bara var nästan likadana. Det hjälpte lite att avlösaren sa att han inte mindes vilka kläder M hade haft på sig innan.

Ni kan säkert lista ut hur mysig hårtvättningen blev.... Usch, M skrek hela tiden. Jag kände tyvärr att jag inte hade något val, än att genomföra den trots hans utbrott. Jag visste att det inte fanns något som kunde lugna ner honom snabbare än att få hårtvätten överstökad. Inte ens om jag hade lovat strunta i hårtvätten. Så jag hällde vatten på hans huvud, gnuggade snabbt in schampo och sköljde av. Han kastade sig ur badkaret innan jag var klar. Det är farligt med arga människor som hoppar runt i ett halt badrum, men det gick bra som tur var... Han väger tillräckligt lite för att jag ska kunna fånga och lyfta honom. När han väl var färdigtvättad och hade fått på sig de nya kläderna, var utbrottet över. Avlösaren sa att han inte märkte någon förändring och att det måste vara regnvatten i håret (det hade precis regnat), och M blev glad igen.

Idag hade jag nog inte mitt inlägg någon riktig poäng, utan jag ville mest beskriva hur vardagen kan vara med ett sånt här barn.