Jag hade egentligen inte tänkt att skriva något TEMA-inlägg om kommunikation. Anledningen är att mina killar pratar och kommunicerar. Mycket bra till och med. M var extremt tidig med talet, och det var faktiskt inte så mycket ekotal heller. Mer att han upprepade sina egna formuleringar i sådana fall. Han lät som en liten vuxen när han var 4,5 år. Och han pratade non-stop, så han övade mycket. Det kan ofta kännas som ett lyxproblem när man jämför med de/er som har barn med autism som inte pratar alls. Hellre hela tiden, än inte alls. Jag ska väl egentligen inte klaga?!
Lillebror var lite sen med talet när han var mindre, men har kommit ikapp. Och han är rätt bra på att göra sig förstådd numera. Men annars är hans egentliga kommunikationsproblem att sätta sig in i hur andra fungerar. Ett mentaliseringsproblem alltså.
Innebär det att vi inte har så mycket kommunikationsproblem i den här familjen då? Å jo, det har vi, vi också. Det största problemet är just det att M i perioder pratar non-stop. Det blir som buller. Och lillebror och maken som har svårt att stänga av det, blir ofta tokiga på M. Det händer att lillebror smockar till M för att han känner sig störd av babblet. Och vi vuxna blir ofta trötta i huvudet och tappar vår kommunikationsförmåga.
M kan förstås inte hjälpa det. Han har en hyperaktiv mun. När han var liten sa han:
"Det är jobbigt för munnen att vara tyst." och "Jag vill att ni ska höra vad jag tänker."
Han kan inte stänga av det på kommando. Säger man till, blir han nervös och så börjar han prata ännu mer. Och det handlar om hans intressen givetvis. Rätt ofta kan han mumla om det och gå ut ur rummet. "Vem pratar du med?" brukar jag fråga. "Med dig." svarar han då, utan att inse att jag inte hör.
Ibland när M hör andra prata om något, så sätter det igång munnen på honom, fastän han var tyst från början. M kan inte hjälpa det. Han blir orolig när han inte förstår vad folk pratar om. Men det är verkligen grymt jobbigt ibland när jag och maken behöver diskutera saker. Det går nästan inte när barnen är vakna. Vi måste viska och stå nära varandra. Om M hör vad vi säger, så lägger han sig i direkt och tar över diskussionen med alldeles för många frågor om det vi diskuterar. Som vi inte kan svara på, eftersom vi inte fick prata klart...
Ett annat stort kommunikationsproblem är att M inte kan turtagning. Ni vet: Först pratar du. Sen är du tyst. Då pratar jag och då är du tyst. Osv. Det lär man sig redan som bebis när man jollrar, och han kunde det faktiskt då. Men numera vet M inte när han ska bryta in i ett samtal. Han har antagit strategin att bryta in när han känner för det, genom att höja rösten och överrösta alla. Han skriker. Effektivt, men ingen bra strategi om man vill att människor ska bli glada på en..... Och när han väl fått en syl i vädret, då fortsätter han att prata på och låter inte någon annan komma in i samtalet igen. Vi jobbar just nu mycket med det, så varsamt vi kan och orkar. Att M ska få den kognitiva förståelsen för hur ett samtal ska gå till. När han ska bryta in osv. Det går inte så bra. Ibland får jag för mig att motivationen saknas hos M. Jag tar tacksamt emot tips.... Vi har testat det mesta och seriesamtal funkar inte. Men tipsa ändå! Vi vill verkligen ha med M i konversationerna. Annars är han smart, rolig och har många kloka saker att säga. Det är så synd att det är så här.
Det känns som att kommunikation finns i rätt många inlägg i denna blogg, för det är så centralt i vår familj, men här är några exempel på kommunikationen med barnen.
http://aspergermamma.blogspot.se/2012/10/vi-forklarar.html
http://aspergermamma.blogspot.se/2012/10/varfor-i-vardagen.html
http://aspergermamma.blogspot.se/2012/06/tidslinjer-hjalp-att-forklara-det.html
Två gamla inlägg om kommunikationen mellan mig och maken (som har AS/ADHD-drag):
http://aspergermamma.blogspot.se/2011/08/kommunikation-det-tysta-spraket.html
http://aspergermamma.blogspot.se/2011/08/kommunikationsproblem-maken-hor-allt.html
Och i detta gamla TEMA-inlägg om parförhållandet finns det fler länkar till inlägg som handlar om makens och min kommunikation, och hur vi effektiviserat den:
http://aspergermamma.blogspot.se/2013/01/tema-relationer-parforhallandet.html
Kommunikationen mellan mig och min pappa (som också har AS/ADHD-drag):
http://aspergermamma.blogspot.se/2012/06/min-pappa-och-tydlighet.html
Här hittar ni TEMA-inlägg från andra bloggare om kommunikation:
https://www.facebook.com/pages/Neurobloggarna-F%C3%B6lj-v%C3%A5ra-temaveckor/111575532334914?fref=ts
Undra om man kan lära en vuxen man turtagning i ett samtal...? Det skulle behövas här hemma.
SvaraRaderaHehehe, ja ibland kan det behövas. Jag brukar säga till att jag vill prata till punkt och det brukar funka. Man kan räcka upp handen kanske? ;)
RaderaHyperaktiv mun och "jag vill att du ska höra vad jag tänker". Att jag inte kommit på det själv tidigare. Det är ju så det är hos oss också. Och precis som du beskriver, det finns ingen känsla för när vi andra har ett samtal. Vill hon något så ska det sägas NU, tror hon är rädd att hon glömmer bort vad annars.
SvaraRaderaHur tränar ni på det idag? Tar också gärna emot tips. För precis som du säger, prata kan hon, men det är mer en monolog än en dialog.
Ja så är M också. Han är rädd för att glömma.
RaderaJag brukar säga till att jag/vi pratar nu och att han får vänta tills det blir tyst. Jag står på mig, sen ser jag till att göra en paus rätt snart så han inte glömmer sig. Så säger jag till honom att: "Nu får du prata. Vad var det du ville?" Och så lyssnar jag intresserat, så han har någon vinning av att vänta ut mig.
Jag skriver också upp saker ibland. På post-it lappar på kylskåpet eller på våra White-boards. Det lugnar honom.
Prinsessans mamma, till dig har jag ett tips. Om ditt gammalt är gammalt nog för att skriva vill säga. Jag har sagt till min yngsta att skriva ner saker hon vill säga NU NU NU, oavsett om jag pratar med en myndighet och jag väntat tjugo minuter i telefonkö för att komma fram. Det funkar inte ALLTID men tillräckligt ofta för att det ska vara värt det.
SvaraRaderaAspergermamma, jag önskar jag hade ett tips till dig om M men jag har inget som jag själv testat. Min lilla pratar väldigt mycket och högt och vid olämpliga tillfällen ibland, men absolut inte jämt. Det är som om den fysiska hyperaktiviteten hon hade som liten flyttat till huvudet och munnen. Men som sagt inte jämt.
Skulle han kunna gå nån annanstans och spela in sig själv eller ha nån liknande en youtube-kanal, fast inte offentlig? Så han fick pratet ur munnen (det skaver där om det vill ut) men ni slapp tappa öronen?
Till min lilla säger jag ibland att hon helt enkelt måste vara tyst för att jag kommer att bli otrevlig annars och det vill ingen av oss. Jag KAN inte lyssna på babbel non stop, det finns ingen moderskärlek i världen som gör mig förmögen till det. Kan hon inte vara tyst med mig så får hon ringa nån då. Eller prata med sina gosedjur eller nåt. Det funkar om vi är hemma. Värre på stan. Ofta antagligen för att hon blir pratigare om hon är stressad, vilket hon blir av för mycket intryck, som det är i stan.
Ja, ha brukar få gå och prata med sina katter istället. Och jag brukar säga att det är jag som är trött i huvudet och att det inte är honom det är fel på. Jag säger att jag haft en jobbig dag och bara vill vara ifred en stund. Det kan han relatera till, för det händer honom också. Då går han undan.
RaderaDet var en bra idé att spela in. :) Tack!
Baaah, tappade bort ord.. Trött nu... Om ditt barn är gammalt nog skulle det ju stå först...
SvaraRaderaHej,
SvaraRaderaDetta är förståss svårt att nå, men ni kanske skulle kunna öva med ett timglas? Att i 30 eller 60 sekunder får han prata, sedan är det din tur osv, för att öva sig på att vara tyst och vänta? (du kanske kunde ha det som "lektion" efter skolan aldeles som att man tränar matte, eller läsning, och om du förklarar att det är lika viktigt som något annat skolämne så kanske han blir intresserad?).
Lotta sade i sin föreläsning något väldigt intressant, att det är svårt att få vänner om man inte kan detta, hon hade någon regel om att personen fick prata om 3 saker innan hon pratade om sitt, för att få och behålla vänner. Det kanske också är en sporre?
Kram
Ja, det kan absolut vara värt ett försök med timglas. Det måste förstås ske i kombination med att man förklarar när det är lämpligt, och som du skriver att han ska förstå hur viktigt det är att man kan detta. Lottas regel är superbra, men nog lite för svår för honom just nu.
RaderaKram
Jag tänkte också att Lottas regel kanske var för svår, men timglas blir ju väldigt tydligt.
RaderaHoppas att det funkar. :)
Fast nu tänker jag att en varannan-regel hade varit kanon. Det är lite så vi övar ibland med. "Först berättar jag en sak, sen får du." Det är nog mer naturligt än timglas. Fast det kan nog vara nyttigt att öva det med.
RaderaKram
Absolut bra sätt att först får den ena berätta något sedan så får den andra, men jag kan tänka mig att hans andel av det han ska berätta är betydligt längre än när du berättar något, det kanske kan vara ett sätt för honom att få in tidsuppfattning? Men det märker ju du. Kanske kan han få en uppfattning om att nu har jag pratat i 5 timglas, dvs 5 minuter, tex.
RaderaDet är ett flertal gånger som jag har mött personer som dels enbart pratar om sitt eget och till och med följer in på toaletten för att fortsätta att prata om sitt eget, det blir lite jobbigt i längden så kan han bryta det redan så är det toppen.
Kram
Kram
Bra poäng! Ja, det har du helt rätt i! Så kommer det bli. ;) Så reglerna i KOMBINATION, är helt klart något att öva på.
RaderaHehehe, följa med in på toaletten. Huh! Då får man verkligen säga till.
Kram
:) ha ha, japp, man ska säga till men det är lättare sagt än gjort. Lycka till.
Radera