Rollekar

Jag går en kurs som hålls av habiliteringen och som heter Talkability. Det är en Hanen-kurs som kommer pågå under totalt 8 tillfällen i vår. Och det kommer vara 4 hembesök av logopeden som håller i kursen. Det känns rätt lyxigt faktiskt. Och det är sååååå skönt att någon gång ibland träffa andra föräldrar till NPF-barn. Bara att gå dit och kunna slappna av och prata om sina barn med gelikar, utan att känna sig dömd, är en underbar känsla.

Syftet med kursen är att hjälpa barnen tolka de sociala icke-verbala signalerna, stötta dem i kommunikationen och att hjälpa dem komma igång med leken med andra barn. Jag går kursen, eftersom jag känner att vi redan testat allt vi själva kommit på. Och eftersom barnen behöver mera stöd med detta. Jag kommer förmodligen att skriva fler inlägg om kursen under våren. Om någon blir nyfiken, så finns kursboken att köpa. Klicka på länken ovan. Notera dock att den är på engelska.

En del av sakerna som kursen handlar om är rätt självklara, men ändå bra att bli påmind om. Som t ex det här med att få barnet att leka kring sina intressen. Att det är en bra inkörsport. Lillebror gör ju det, men det är mest konstruktionslekar och att köra med bilar.

Det som saknas lillebror är rollekar. Det märks att han gärna vill, men inte riktigt vet hur. Han tittar ofta nyfiket på. Det är dock mest som teater för honom. Jag tror att rolleken är viktig för mentaliseringsförmågan, alltså förmågan att kunna sätta sig in i andras situation. Det borde till exempel vara svårare att förstå sin pappa, om man aldrig lekt att man själv är pappa. När man leker rollekar, så antar man ju andras identitet, och har lättare att känna andras känslor. Lillebror har ofta svårt att förstå andra, och delvis så hör det åldern till. Han är ju bara 5 år. Men varför inte hjälpa honom lite extra med detta redan nu?! Det kan ju inte skada, så länge han tycker att det är kul.

Han behöver även veta en del om leken i förväg. Ha lite erfarenhet. En gång lekte han Bockarna Bruse på dagis och det gick jättebra, just för att det var tydliga roller som han kände till. Han hade hört sången innan. Och som tur var, hade vi även lekt den leken här hemma. Men det var lite svårt för honom att vara något annat än mellanbocken på dagis, eftersom han är mellanbarn och enbart varit mellanbocken här hemma. Jag borde förmodligen ändrat på ordningen på barnen när vi lekte, men så långt tänkte jag inte då.

Ikväll gjorde jag ett lyckat försök att få med honom i leken. Det var under min och lillasysters vanliga mamma-pappa-barn-lek (som hon kräver av mig varje dag). Jag tog våra "barn", två gosedjurskatter, och sa att de spelade iPad (två miniräknare), med en iPad-bil (en vanlig plåtbil). Det älskar lillebror själv att göra, så han var snabbt med på noterna. Och ville vara pappan.

Därefter lekte vi att ett av "barnen" fyllde år, och vi hade barnkalas. Lillebror hade ju sitt barnkalas i lördags, så hur kalas går till var färskt i minnet. Speciellt alla godsaker. Lillebror engagerade sig verkligen i "barnens" kalas. Gav "barnen" godis och saft. Pratade med dem. Och det var viktigt för honom att få vara pappan under hela leken.

Lillasyster hade däremot lite svårt att acceptera att det var lillebror som var pappan, inte jag som det brukar vara. Det krävdes att vi inte talade högt om den saken, dvs vem som egentligen var pappan. Jag försökte med att barnen hade två pappor, men då bara skrek hon: "Barnen vill bara ha EN pappa." Den där envisheten och viljan att bestämma allt, behöver vi jobba lite med hos henne, om det ska funka mellan barnen. Inte ska det vara lätt..... ;)

Men till slut, så blev alla nöjda. Jag vill så innerligt att de två ska hitta varandra i leken, och utan att göra utfall mot varandra (som det är just nu och alltid har varit). Lillasyster kan absolut lära lillebror leka rollek. Och båda två behöver leka med en jämnårig, inte med mig. Och hur mycket jag än älskar mina barn, så hinner jag inte leka med lillasyster all tid hon är vaken (vilket är precis vad hon vill). Jag behöver naturligtvis göra vuxensaker också för att vardagen ska flyta på. (Ja, jag brukar ta med henne på det mesta, men ibland måste jag få vara ifred en stund, och inte ha en "svans" som vill bestämma över mig.) Och maken har motsvarande situation, för det är han som får underhålla lillebror och hjälpa honom med iPaden och spela alla spel som han inte klarar. Spel som gör att det låser sig för lillebror. Vi som skaffade tre barn tätt, för att de skulle leka med varandra. ;) Får hoppas Talkability-kursen ger bestående resultat.