Som jag skrivit om innan, så upplever M färgen rött ganska starkt. Den lyser som en lampa för honom. Även maken upplever rött så, att den lyser lite. Numera har M vant sig vid rött, men det fanns en tid då han gallskrek så fort något var rött. Vi begrep inte att det var fysiskt då, utan trodde att det var 100% psykiskt, dvs bara något han fått för sig. Vi tog hänsyn och tog bort mycket rött, men inte allt. Verkligheten finns ju inte utan rött, så vi tänkte att han skulle bli handikappad om han inte klarade något rött alls. Men stora saker som möbler och tavlor har vi nästan helt utan rött. I sitt eget hem, måste man kunna vila upp sig,och färgen rött är allt annat än vilsam för honom. Det är en balansgång.
I vilket fall så tittade vi på fåret Shaun ikväll. Det var avsnittet "The bull". Där råkar fåren reta upp tjuren av misstag, med en massa rött. Ett rätt kul avsnitt. Jag frågade M om det är så han känner när han ser rött. "Inte riktigt." svarade han eftersom han ansåg att tjuren hade jobbigare med rött, än han själv. Han log igenkännande dock, så jag struntade i att berätta att tjurar faktiskt är färgblinda....
upplever visserligen inte rött som att det lyser, men jag tycker inte heller om färgen, tycker att den är rätt obehaglig, och undviker röda kläder/möbler/saker/tavlor så långt det går. :)
SvaraRaderaPå något sätt så är det kanske biologiskt? Det är ju blodets färg. Jag är också sån. Har aldrig haft rött hemma, förutom en gång då jag hade rött skrivbord och vinröda gardiner. Mådde helt illa och fick byta. Örk!
SvaraRadera