Mindfulness

Jag har precis läst boken Mindfulness för föräldrar av Heidi Andersen och Anna-Maria Stawreberg. Många saker som stod i den, har jag redan hört, men jag är ändå glad för att jag läste den. Den gav mig en hel del nya tankar också. Och bra att avsätta lite tid att fundera igenom sånt som egentligen är självklart, men som man glömmer i vardagen.

Bland annat påpekandet att vi faktiskt inte kan påverka framtiden så mycket, genom att oroa oss. Och att man inte kan vänta med att njuta av barnen tills livet lugnat ner sig. Det kommer det kanske inte göra, förrän de flyttat hemifrån. Även en bra kommentar: "Risken för att det ska spåra ur totalt blir inte större för att du tillåter dig att njuta en smula." Rätt självklara saker, men ändå: Jag kom på att jag faktiskt oroar mig liiiite för mycket. Jag borde vara betydligt mer närvarande i nuet. Jag har blivit bättre på det och stannar upp mer, och ser barnen. Och släpper alla tankar och problem, och bara njuter av hur söta de är! Rekommenderas om ni inte redan är bra på det! Ett sätt att få bort en del av oron i nuet, är att se till att man har bra att-göra-listor och en fungerande kalender. Då vet man att man har koll.

Sen en annan sak som jag faktiskt trodde jag kunde rätt skapligt, sen tidigare erfarenhet av Al-Anons 12-stegsprogram (för anhöriga till alkoholister), var att acceptera det jag inte kan förändra. Men lär man sig någonsin det fullt ut? Jag har insett, att jag spiller onödigt mycket energi på att bli sur för att maken inte kommer upp på mornarna, och för att barnen inte somnar när jag vill. Nu till exempel har lillasyster vaknat till, för toalettbesök och mera mat. Det är ju svårt att förändra, så lika bra att acceptera situationen och ta det lugnt, och INTE bli upprörd. Det är som det är. Och att lägga kraften på det som går att göra något åt. Till exempel att ge henne ordentligt med mat så hon står sig återstoden av natten. Man kan faktisk oftast välja om man vill att saker ska komma åt en eller inte. Att sluta att automatiskt reagera, utan att istället tänka efter noga över sina alternativ, och därefter agera.

Ytterligare ett bra tips från boken, var att göra en tacksamhetslista. Alltså en lista på saker som man är glad och tacksam för med dagen. Detta råd har jag gett min far, som kämpar med depression och alkoholmissbruk: Att göra listor på allt som är bra i nuet, och listor på bra mål för framtiden. Det är nog något som alla mår bra av. Även om man inte gör det på papper, eller i dator, kan det vara bra att för sig själv att notera allt som funkat under dagen, som till exempel dagislämningen. Och små saker att glädjas över. Till exempel det otroligt vackra kvällsljuset vi får in i vårt kök den här tiden på året.

Sist några bra citat från boken:

"Vår hjärna vill ha rätt - när vi väl har börjat tolka en situation på ett visst sätt fortsätter vi ofta att se situationen på det sättet, för att bevisa för oss själva att vi faktiskt hade rätt. Vi ignorerar undermedvetet information som pekar åt motsatt håll samtidigt som vi noterar information som stämmer överens med vår första tolkning."

"Hur ofta lyssnar vi till våra barn när de leker? Hur ofta lyssnar vi till deras röster och deras skratt? Hur ofta stannar vi kvar hos dem när de har somnat för att höra deras lugna, fridfulla andetag? Det är också ett sätt att hitta vardagsnjutning för oss föräldrar."

"Kom ihåg att den allra största gåva du kan ge ditt barn är dig själv, din tid och din uppmärksamhet."

"Om du skulle bete dig likadant mot en vän, som du beter dig mot dig själv, då skulle den personen inte vilja vara din vän särskilt länge till." (Med andra ord, var snäll och förlåtande mot dig själv!)

"Men för att orka med resan är det viktigt att vi mammor och pappor tar hand om oss själva. På sätt och vis kan man säga att det i sig är en av de största gåvorna vi kan ge våra barn."


PS. Dags att stänga ner datorn. Lillasyster är fortfarande vaken, men jag tror att jag ska gosa henne till sömns nu.