Belöningsssystem: Belöningsormen

Idag tänkte jag slå ett slag för belöningssystem. Klicka på bilden, så blir den större:

Rätt använt, så tycker jag att belöningssystem är bra. Många är kritiska mot dem. Orsaken tror jag är, att man ibland tvingar barnet till önskvärt beteende, utan att ta reda på den egentliga orsaken. Det är alltid fel. Ett belöningssystem bör inte ersätta en ordentlig analys över vad som är fel och rätt hjälp. Till exempel om barnet vägrar gå till skolan, måste man ta reda på varför och förbättra skolmiljön i första hand. Ett belöningssystem i det läget, gör förmodligen bara barnet olyckligare.

När det gäller M, så vet vi orsakerna till de svårigheter vi använder belöningsormen för. Vi stöttar honom med det som han får kryss på ormen för; att äta upp sin frukost, att klä på sig utan att springa iväg och torka sig själv efter att han bajsat. När han klarat något av detta får han ett halvt kryss på ormen. Vi har valt halva kryss, eftersom han är rätt så duktig, och det går för snabbt annars. Man kan förstås göra en längre orm också, med fler kryss innan varje belöning. Och emellanåt får han fjärdedelskryss, när det är ett gränsfall om han ska ett halvt eller inte. Hellre ge för mycket, än att inte ge, när han själv upplever att han varit duktig.

Belöningarna kommer för var tredje kryss, och man börjar kryssa nerifrån. Ni ser att jag gjort streck, där jag också skrivit vad han fått (kattböcker, i detta fall). När man kryssat alla kryss inklusive huvudet, så får man något extra bra. M väljer alltid en utflykt till sina favorit-vindkraftverk med maken. Här ser ni att två kryss saknas. Huvudet är redan kryssat, eftersom M varit extra duktig. Det krävs något extra, för att man ska få kryssa huvudet i vår familj. Och han har redan varit extra duktig. Det där med huvudet, kan man förstås skippa helt. Det är något jag kommit på själv. Man kan ha huvudet som vilket kryss som helst. Om man gör som jag, är det nog klokt att se till att "extra duktig" inträffar innan alla de andra kryssen är kryssade. För det får inte bli en "flaskhals", dvs ett för svårt hinder som stoppar upp. Den som är uppmärksam, ser att en "vanlig" belöning väntar för närvarande. Helst ska man ha den förberedd, så man kan plocka fram den, och ge direkt. Och självklart måste man i förväg avtala med barnet när det är möjligt att genomföra den stora grejen, om det inte går att genomföra den direkt.
Det viktigaste, som jag tycker, är att belöningssystemet är positivt för barnet. Får man inget kryss, så är det inte hela världen. Man får strax en ny chans. Oftast brukar jag inte ens kommentera att det inte blev något kryss, för då berättar jag ju för M att han precis haft ett misslyckande. Totalt onödigt, om han inte tänkt på det själv. Och helst ska man inte hamna i tjat och hot, om de där kryssen. Då blir alltihopa bara jobbigt och tråkigt. Det ska vara lustfyllt och något extra för barnet. Ett erbjudande. Och belöningarna kan vara vad som helst. De behöver inte vara dyra. Det kan vara klistermärken, tid framför datorn, eller en utflykt till en lekplats.

Jag tror att M känner rätt så bra inför sina ormar. Igår bad han att få spara alla ormar tills han flyttar hemifrån. Självklart får han det. Det är väl jättebra och kunna ta fram sina ormar, och titta och tänka att man varit duktig för varje litet streck. Bra för självkänslan, tror jag.

Var jag tillräckligt tydligt? Fråga annars!