Anledningen är jag gjorde en åt M ikväll. Han satt alldeles för länge vid matbordet. Och han åt inte, utan tittade mest på film och viftade med sallad. Och smet ut i trädgården och lekte. Jag fick hämta tillbaka honom till matbordet, eftersom han var tom i magen och därmed ledsen. Han grät över minsta småsak. Så höll vi på några gånger, fram och tillbaka, helt utan resultat.
Syskonen hade däremot ätit upp, så de fick stanna ute och leka. Ändå så kopplade inte M att han skulle skynda sig att äta, så han sen kunde springa ut och leka, glad och mätt i magen. Han fick hjälp av följande tidslinje (klicka på bilden, så blir den större):
Längst ner har jag skrivit att det är en tidslinje och markerat ut hur tiden går med en pil. Det gjorde jag för er läsares skull. Det brukar jag aldrig behöva göra för M, för han är så väl förtrogen med hur det funkar. Det funkar ju precis som alla barnfilmer. Ni vet, det är en liten markör som visar hur tiden går från vänster till höger, och därmed hur lång tid man tittat och hur lång tid det är kvar av filmen.
Han fick ritat två alternativ:
Alternativ nummer 1, är förenklat den han hade fastnat i. Han viftar med salladen vid matbordet och är ledsen, under hela tiden innan läggdags.
Alternativ nummer 2 innebär att han äter upp maten i rimlig tid, och sen har resten av tiden över till lek, då han också är glad.
Jag skriver text, eftersom M läser bra nu och detaljer i bilder ofta stör honom. Man kan självklart använda enbart bilder på sin tidslinje. Det är att föredra till små barn, och så gjorde jag innan M kunde läsa. Och var inte rädda för att ni ritar fult, för jag tror inte att era barn bryr sig. De blir förhoppningsvis glada för att få det förklarat, oavsett hur ni ritar. Titta så jag ritar.... (En av de saker som jag behöver öva på, brukar jag säga till M.....)
Anledningen till att jag gör tidslinjer, och att detta faktiskt så gott som alltid hjälper M att komma vidare, är att han lätt fastnar i ett ledset tillstånd när han är hungrig, törstig, kissnödig eller bajsnödig. Han förstår inte riktigt vad grundproblemet är. Han trodde ikväll, att han var ledsen för att han inte fick vara ute och leka. Och märkte inte att han faktiskt var ledsen hela tiden när han var ute. Det måste man berätta för honom, och det blir tydligt för honom när han tittar på tidlinjen. Självklart får han den tid han behöver, för att titta och förstå sambandet som jag har ritat.
Och när han förstått, så frågar jag alltid honom: "Vilken väljer du?" Och då väljer han alltid rätt. Och jag spelar alltid förvånad och säger: "Men nu är du ju på nummer 1. Vad knasigt! Då får du byta till 2:an." Och så gör han det. Om inte direkt, så efter att man visat honom tidslinjen några gånger. Ibland får man ha lite tålamod. Han tänker, som sagt, inte lika klart när basbehoven trycker på. Och glömmer sig. Det där med knasigt, lägger jag till för att avdramatisera. Jag tror det är viktigt att man inte klandrar honom för detta, för han kan verkligen inte hjälpa att det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar