Som jag skrivit om tidigare, har M långt hår. Han är hårdrockare och försöker se ut som den avlidne sångaren Bon Scott i AC/DC. Och tänker låta håret växa ända ner till knäna. (Ja, vi får diskutera den detaljen....) Vi stöttar honom i att vara sig själv, istället för att tala om hur man böra vara och se ut. Så långt är allt bra, med andra ord.
Ett problem som dock dyker upp med jämna mellanrum, är att han periodvis får behov av muntligt stimuli. Vad gör han då? Jo, tuggar på håret. Det hamnar mat i det, blir tovigt och trassligt och svårt att reda ut. Och han tycker inte att det är skönt när vi borstar ut tovorna. Dessutom vet han att det sliter på hans fina år. Ändå kan han inte sluta tugga på det. Rätt knäckande för honom, trots att han vet att det beror på aspergers. (Det vill säga, att han kan skylla på aspergers, om han vill.)
Tuggummi hjälper till viss del. Tyvärr innehåller de man hittar i affären aspartam, som man inte ska äta om man har ADHD. Det blir att beställa på nätet, som enbart innehåller xylitol. (Mycket man ska göra och hinna!)
Idag så blev han väldigt orolig när vi borstade ut håret, och frågade om han hade en spricka i hjärnan. Stackars liten! Så jag kramade om honom, och försäkrade så mycket jag kunde, att han inte har det. Att det inte är något fel på hans hjärna. Att det bara är det att hjärncellerna sitter ihop lite annorlunda än för oss neurotypiska. Och att det har sina fördelar, som med matten, men även nackdelar, som med tuggandet. Jag tror att han köpte den förklaringen. Men usch vad hemskt, att han trott så om sig själv.
Vår familj består av: Äldsta sonen "M" 15 år (född 2004) som har diagnoserna autism och ADHD, "lillebror" 12 år (född 2008) som har diagnosen autism med hyperaktivitet, "lillasyster" 11 år (född 2009) som är neurotypisk, sonen "plutten" 2,5 år (född januari 2018), maken som har en del drag av autism och ADHD samt jag som är mestadels neurotypisk. Jag brukar säga att killarna är aspergare, eftersom de är högfungerande dvs normalbegåvade.
Translate
tisdag 26 juni 2012
En spricka i hjärnan?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Spännande detta med tuggandet. Jag själv är utredd nyligen med att ha ADHD/AS. Har en liten dotter på 4 år som är grymt bra på att tugga på allt som kommer hennes väg. Samma där, tuggummi funkar till en visdel innan de är dags att äta på kläder, jackor, hår ect
SvaraRaderaKan du inte ta upp lite olika exempel här på din blogg hur man vet att sitt barn är ett bokstavsbarn?
Ojdå, det låter dyrt för er. Det är ett NPF-drag, helt klart. Jag har hört om fler som tuggar. Men alla barn som tuggar, behöver ju inte vara bokstavsbarn, så klart.
RaderaHm, alltså jag vågar nog inte uttala mig så generellt. Jag är ju ingen expert. Bara en mamma. Svårt för mig att säga vad ett utredningsteam, som stöder sig på DSM-IV, skulle komma fram till.
Däremot så har jag beskrivit sönerna i två gamla inlägg, läs här:
http://aspergermamma.blogspot.se/2011/04/tidiga-symptom.html
http://aspergermamma.blogspot.se/2012/04/bedomningssamtal-tidiga-symptom-adhd.html
Och kan du inte beskriva dottern, för mig, så kan jag berätta för dig vilka drag som är NPF-drag? Skriv allt som du tycker är speciellt med henne, så ska jag försöka svara vad jag tror. Och glöm inte, att du alltid kan ringa BUP och höra. Åtminstone kan en sekreterare ge några svar, tror jag. Och så finns det ju team för de mindre barnen också. Här där jag bor, så heter det BAS-teamet.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera