Imorgon ska vi på släktträff. Det blir den sista. Jag har nämligen bestämt att vi inte åker på fler. Inte på ett tag i alla fall. Det passar inte vår familj. Maken har alltid ångest dagen innan, och mår dåligt när vi är där. Och jag frågade M vad han tycker om släktkalasen. Maken och jag hade intrycket att M faktiskt tycker att det är kul, för han brukar se glad ut, och pratar med de flesta. Han gillar ju att prata: "ADHD i munnen"..... M svarade att han tycker att det är jobbigt och att han hellre åker hem till folk, när det bara är vi som är på besök. Hur lillebror upplever det, vet jag inte. Får fråga honom imorgon. Jag gissar att det gör honom orolig på något sätt, för han blir verkligen ett litet yrväder som ska springa runt och dra i allt. Och lillasyster är ju bara liten, och tycker förmodligen att det är lite otryggt. Släktkalasen får klara sig utan oss! (Vi får träffas i mindre sällskap istället.)
Maken är ju så van vid att det är så där när man åker på kalas. Alla är vi ju bara vana vid oss själva och har inget att jämföra med. Tänk så nyttigt det hade varit, att få testa att vara någon annan, bara för en dag. Men det kan vi inte, så därför måste vi kommunicera. Jag känner maken tillräckligt väl nu, och ser ångesten i hans ögon, för att fatta att det är abnormt jobbigt för honom att åka på kalas. Det fastän han också egentligen är glad och pratar med de flesta, när han är på plats. I alla fall till en början. Tänk så skenet kan bedra. Jag måste nog fråga mina killar hur de egentligen mår i andra situationer också.
Fikapauser är ju en sån där klassiker. Jättejobbigt för många med Asperger. (För många intryck, man behöver tolka andra, turtagning, samtalsämnen?, motorikproblem osv.) Fikapauser är förmodligen skapade av neurotypiska som vill ladda batterierna, dvs få ny energi. Tänk så fel det blir för dem som det suger energi ifrån. Jag förstår att många av dem stannar på rummet istället, med en kopp kaffe. Klart de ska göra det! Alla måste få ladda batterierna på sitt sätt. Och förresten, så är säkert även släktträffarna skapade av neurotypiska som vill ladda batterierna. Därmed inte sagt att vi som är NT alltid lyckas ladda batterierna. Det finns självklart både släktträffar och fikapauser, som suger musten ur en.
En annan situation som jag bloggat om innan: Köksstädningen. Ikväll så diskade jag och maken moppade, som vanligt. Vi är båda helt nöjda med denna arbetsfördelning. Vi pratade lite om detta, att jag faktiskt står och tänker på roliga saker under tiden jag diskar. Absolut inte disken. "Nej, det kan inte jag." sa han. Maken måste alltså enbart tänka på disken, när han diskar. Det låter fruktansvärt tråkigt i mina öron. Tänk att stå och tänka på disk i en halvtimme! Huh! När han moppar, däremot, kan han tänka på sina vindsurfingfenor samtidigt. Vi är alltså mer lika, än vad man först kan tro. Vi vill ju egentligen båda kunna tänka på något roligt, medan vi gör de tråkiga hushållssysslorna.
Hej!
SvaraRaderaJag har följt din blogg ett tag, mycket bra läsning!
Detta blir inte en kommentar till ditt senaste inlägg, utan en fråga istället. Jag funderar över vaccinationer. Jag har en dotter som jag har funderingar runt, om hon kanske kommer att hamna inom autism-spektrumet (hon är under 1 år). Hur tänkte ni med vaccinationer då M var liten? Körde ni bara på med programmet och i så fall, märkte ni av några skillnader när han fått sprutorna eller inte?
Tack på förhand! /En mamma som just nu tänker i tusen olika banor för att göra det bästa för dottern
Hej!
SvaraRaderaJätteroligt att du tycker det! :) Självklart helt okej, att skriva annat efter inläggen, som man inte vet var det hör hemma. Jag ser dock ALLA kommentarer som skrivs, så om du vill skriva kommentarer efter gamla inlägg. Men annars skriv var du vill! :) Jag blir alltid glad för kommentarer.
Angående sprutor och autism, så tror jag inte ett dugg på det faktiskt. Har mycket svårt att tro att den verksamma substansen kan ge autism. Möjligtvis om det är konstiga ämnen tillsammans med substansen (hjälpämnen), men jag har hört att det är låga koncentrationer av det mesta.
Forskningen har visat att MPR-sprutan inte ger autism. Jag har skrivit ett blogginlägg om det. Du kan också googla på Andrew Wakefield som forskaren heter.
http://aspergermamma.blogspot.se/2011/01/mpr-sprutan-och-autism.html
Något som dock gjort mig förbryllad är att Ninka nämner den här forskaren i sin bok Kärnfrisk familj på ett positivt sätt. Jag läser ju den boken och följer kostråden och tror på dem, så jag blev lite konfunderad när jag läste detta, minst sagt. Men så kan det nog vara ibland, ingen har helt rätt och ingen har helt fel.
Och vi såg symptom innan M fick MPR-sprutan. Faktiskt redan när han som 2-3 månaders bebis, inte härmade oss alls. Och det var längre till skratt än för syskonen, har vi fattat i efterhand. Vi märkte ingen skillnad på M efter sprutorna. Vi vaccinerade lillebror och lillasyster. Och jag skulle även vaccinerat nr 4 om jag fick en sådan, (men jag ska inte). Jag är betydligt mer rädd för sjukdomar än att sprutor ger autism.
Vilka banor tänker du mest i? Mitt tips är annars att testa att ändra kosten. Ge Eye Q, ta bort gluten, glutamat, färgämnen och kanske mjölkprodukter och se hur hon mår. Har hon ont i magen? Hon är gravt autistisk då eller, om du redan vet det nu?
Lycka till!
Tack för snabbt svar! Jag tänker att jag vill fråga några stycken av er föräldrar som har bloggar och som jag känner att jag förstår hur ni tänker, ska bli intressant att se vad som blir den samlade bilden (om det blir någon).
RaderaJag har ingen aning om hon är autistisk, eller om det i så fall är gravt eller ej. Som jag har förstått det kan man inte säga något om hur gravt det är så tidigt heller? Men, jag har en känsla. Precis som ni hade. Det är små nyanser, men tillsammans blir det en större helhet, för mig i alla fall.
Än så länge försöker vi bara vara väldigt medvetna, vi jobbar med henne utifrån ett lekperspektiv, detta funkar ju för alla barn.
RaderaVi har inte funderat på kost ännu, det får nog bli senare i så fall. Det har dock varit väldigt intressant att läsa allt du skriver i ämnet.
Tack för att du delade med dig av din åsikt i ämnet vaccinationer!
Hej igen!
SvaraRaderaDet var så lite så! :)
Jag undrar om du kan få annat än "tro" från oss föräldrar. Åsikterna i världen är olika. Jag tror dock att rädslor bottnar i forskningsfusket ovan.
Bra att ni är medvetna, även att det är väl tidigt. Håll speciellt utkik för när hon mår dåligt. Höga ljud, ljus, beröring osv? Och ta henne på allvar. Något som jag önskar att jag hade gjort lite mer.....
Vi började nog misstänka allra först när M kröp. Han var rätt klumpig. Slog i huvudet varje gång han stannade och han lärde sig inget på att slå sig. Vi fångade det lilla huvudet, och struntade i att folk sa "barn måste få slå sig, för att lära sig".
Mitt bästa tips är att bara fortsätta gå på din känsla. Du är mamma och du är experten på ditt barn.
Lycka till!
har AS och hatar verkligen fikapauser. för mig är det hundra gånger mer ansträngande att fika än att jobba. dessutom dricker jag inte kaffe. föredrar att stanna på mitt rum med en redbull. ;) är helt säker på att fikapauser skapats av och för NT personer. tyvärr verkar dock inte alla förstå det och följer man inte med och fikar så är man konstig.
SvaraRaderaAnna, usch ja tyvärr är det nog så på de flesta arbetsplatser. Förståelsen och toleransen är låg. Har du försökt att förklara hur trött du blir av alla ljud och intryck. Om de andra inte vet om att du har AS, skulle du kunna säga att du har en hörselskada som gör att det blir jobbigt för dig. Maken trodde länge att han hade det, och brukade säga så och det accepteras! (För ett tag sen testade han hörseln, och det är inget fel på den!)
SvaraRaderatack för ditt svar! :) smart tips det där med hörselskadan, folk brukar ju tyvärr ha mkt lättare att förstå mer konkreta fysiska funktionshinder än NPF.
SvaraRaderanu är det iofs så att mitt största problem under fikapauserna egentligen inte är ljuden utan snarare set sociala; vad ska man prata om och med vem? och så det där med turtagning och motorik, lyckas alltid hälla ut nåt eller gå in i nån. :/
jobbar som konsult och hos min arbetsgivare vet en del om att jag har AS. där brukar det i allmänhet vara lättare och där finns inte heller fikapauserna på samma sätt. men den kund jag är hos är en statlig myndighet och där ska det helst fikas två gånger om dagen...
en annan fråga; den här mjölk- och kasseinfria kosten, hjälper den även vuxna med AS?
Anna, jag misstänker att du tycker det är jobbigt att ljuga, som många andra aspergare. Men i ditt fall är det verkligen okej med en vit lögn. Om det gör att du får förståelse och folk tror att de förstår att det beror på dig, och inte på dem, så vinner ju alla. Vi neurotyper blir nämligen lite nervösa av att folk inte vill umgås med oss (är det fel på oss?) + att vi tror att ni egentligen lider av ensamheten och vill hjälpa er (om vi inte vet bättre). Kan det hjälpa dig, om du är först på plats vid fikan? Inget du vill instinktivt, eftersom den då blir längre, men det är kanske skönt att få ta kaffe och slå sig ner i lugn och ro?
SvaraRaderaDen sista frågan funderar jag jättemycket på. Jag vet faktiskt inte, men jag tror det. Sockerfri kost hjälper vid ADHD. Det är jag helt säker på. Och gluten tror jag inte är bra för någon, NT som, NPF, och inte heller mjölken. Skapar inflammation och skador i tarmarna, tror jag. Om teorierna om opiater stämmer, så borde den mjölk- och glutenfria kosten hjälpa vuxna med AS också. Frågan är bara om det hjälper barnen mer, eftersom de utvecklas.
Jag förstår att det är svårt med en sån diet om man tycker det är jobbigt att laga mat, men det finns färdiga alternativ i affären, om man inte är rädd för E-nummer. Majspastan är dock bra. Eller så struntar man i bröd och pasta, som ändå inte är så näringsrikt och lagar potatis och ris istället.