Vi hade ett sånt där jobbigt samtal i förra veckan. Ni vet ett sånt där, som man mest har för att båda är trötta och inte tänker klart, f a inte på hur man formulerar sig. Usch!
Mitt i det jobbiga, kom vi på ett liiiiite mer konstruktivt sätt som vi skulle försöka med dagen efter. Och så gick vi och la oss istället. Dagen efter skrev jag ner, i punktform, vilka saker som jag upplevde som jobbiga/problem och varför, dvs hur jag kände. För varje punkt så gav jag lösningsförslag på hur vi/jag/han ska göra istället.
Jag läste igenom mina punkter noga, för att förvissa mig om att inget nedklankande mot honom fanns med. Tanken var att det skulle vara konstruktivt. Att vid varje gräl fokusera på vad den andre gör fel och hur man inte vill ha det, ger ju inte den andre så mycket ledtrådar egentligen. Tanken var att även han skulle göra en egen lista och mejla till mig, men det löste sig genom min lista. I alla fall tillfälligt. Vi fick igång en konstruktiv dialog.
Vad som stod på listan är privat, men jag kan ge ett exempel på hur det kan se ut, från något som vi löst tidigare:
Maken: När jag kommer hem från jobbet till familjen, blir jag väldigt stressad av att barnen far runt och jag inte vet vad jag ska hjälpa till med.
Lösning 1: Skriva en lapp på hur läget är, och sätt upp i hallen, som han kan läsa i lugn och ro, innan han kliver in till familjen. Vi hade faktiskt en sån lista när det var som intensivast. Jag krafsade ner: allmäntillstånd (--,-,0,+,++), ätit (--,-,0,+,++), bajsat (ja/nej), sovit (--,-,0,+,++), för oss allihopa (förutom mina toavanor, som jag behöll för mig själv). Om något barn hade många minus-minus och minus, så visste han att det barnet behövde en insats. Och han visste hur jag mådde.
Lösning 2: Att man går åt sidan och pratar några minuter. Numera gör vi så, eftersom det funkar nu när barnen mår bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar