Tema återhämtning: Mina strategier för att få lite återhämtning

Det känns som två veckor för tidigt att skriva om veckans tema som är återhämtning, för egen del. Återhämta mig får jag först göra när jobb, skola och förskola börjar igen. Cirka 4 timmar om dagen så jag jobbar på kontor, i ett litet kontorslandskap tillsammans med 5 andra personer. Det är så klart inte den återhämtning som jag skulle behöva, men jag får sitta ner och göra något i min egen takt, utan att behöva serva någon annan, sära på barn som slåss eller lyssna på skrik. Jag kan gå på toaletten när jag vill, och till och med sätta mig ner och äta i lugn och ro. Det är oerhört värdefullt och jag trivs på mitt jobb.

Ändå så skulle jag behöva mer återhämtning. Men hur gör man när det inte finns någon som kan och vill ta ens plats några timmar? När man ständigt måste medla mellan barnen som annars slåss våldsamt (bett i ansiktet, kasta stora hårda grejer på varandra, sparkar mot bröstkorgen, rivas i ögonen, osv osv). När det inte går långa stunder mellan skriken eller "Mamma HJÄÄÄÄÄLP mej!". När man inte kan på på toa utan att minst 2 barn vill komma in i rummet och undrar vart man tog vägen. När det alltid är någon som ber om något mer så fort man satt ner rumpan för att äta sin mat. När barnen inte somnar före klockan 22. Hur gör man för att smita åt sig lite tid för återhämtning? För det är väldigt svårt, om det ens går. Jag känner mig absolut inte som någon expert. Funderar på detta varje dag.

I alla fall, så här gör jag:

• Som jag skrivit tidigare så mikropausar jag mycket. Jag loggar in på facebook några minuter för att få några minuters vuxentid. Eller läser någon nyhet. Eller plockar upp någon inredningstidning några minuter. Några vuxentankar. Något annat än vardagsstressen. Något jag kan fundera på och som lyfter mig mentalt när jag står och reder i alltihopa. Och jag tänker inte låta andra ge mig dåligt samvete för den saken. Här handlar det inte om att jag, i balans, väljer bort mina barn. Utan jag flyr en kort stund för att kunna återkomma med ny kraft. För att överleva. För att jag inte får gå in i väggen.
• Maken och jag turas om ibland när vi orkar. Jag går undan en stund, eller sticker och tränar. Det funkar rätt bra, men det leder i ofta till att man själv får ta över alla barnen när man är åter. På kort sikt är det bra, men i längden tycker jag att man hamnar på plus-minus-noll, just för att det alltid blir extra intensivt när man är tillbaka och för att den andra är tröttare. Kanske att vi hamnar lite på plus när maken är iväg och vindsurfar, för han mår så väldigt mycket bättre av det. Han beskriver det som sitt mentala andningshål.
• När barnen somnat, så tar jag mig lite "grön tid" som Lotta Abrahamsson så klokt förespråkar. Även om jag inte kan ta hela gröna dagar, så måste jag ta mig lite grön tid helt utan dåligt samveten oavsett hur stökigt det är här hemma eller hur lång att-göra-listan är. Det tog mig faktiskt lite tid att inse detta. Just det här med det dåliga samvetet alltså. Jag är lätt sån att jag vill hinna med och hinna med, för att försöka ta mig och oss ur det som är jobbigt, t ex stöket här hemma. Tidigare tänkte jag "om jag bara städar på och städar på, så kommer det bli bättre SEN". Men ofta så orkar jag inte springa omkring rent fysiskt. Jag mår mycket bättre sen jag slutade med de dåliga samvetet och tänker att det är nödvändigt att sitta ner en stund NU. Ofta så bloggar jag som avkoppling, som jag skrivit om tidigare.
• Ibland när jag cyklar till jobbet, eller när jag diskar, så lyssnar jag på en intressant föreläsning om något av mina intressen (NPF, allmän barnpsykologi eller kost). Om jag orkar. Då njuter jag i fulla drag. Även om kroppen fortfarande jobbar, så är det mental avkoppling för mig.

• Jag är noga med vad jag stoppar i mig, för jag har märkt att vad jag äter påverkar takten i vilken jag återhämtar mig med. Äter jag dåligt så blir jag yr i huvudet och sover sämre. Förresten så borde jag vara mer noggrann med sömnen, men av någon konstig anledning så har jag mått dåligt dagen efter alla kvällar så jag lagt mig med barnen för att sova ikapp. Det är förmodligen en kombination av att den gröna tiden uteblir samt att jag kanske inte får ner stresshormonerna i kroppen tillräckligt lågt innan jag lägger mig och sover oroligare hela natten. Åtminstone känns det så.

Några fler strategier än så har jag inte hittat. Jag har fått många tips genom åren, men då de alla innebär att jag skulle sticka iväg från familjen för länge och utsätta dem för för mycket stress och press, så har jag valt bort sådan återhämtning. För den hade helt enkelt kostat för mycket. Och det blir ju långsamt bättre här hemma. Barnen blir större. Så jag kämpar på och tänker mig noga för för att inte gå in i väggen.  Och jag lyssnar på mig själv. Det som funkar för mig, det funkar för mig och det kör jag med. Ett tag var det ett himla tjat från många om att jag skulle åka iväg hemifrån, men det är inte avkoppling för mig. Det jag helst vill ha är att få lite lugn och ro på hemmaplan. Lite grön tid i eget bo.

Fler inlägg om veckans tema kommer här:
https://www.facebook.com/pages/Neurobloggarna-F%C3%B6lj-v%C3%A5ra-temaveckor/111575532334914?ref_type=bookmark