Vad vi bestämde om ADHD-medicin

Makens farhågor om att jag skulle bli en ångvält med att försöka genomdriva ADHD-medicinering, infriades inte. Vi gick ifrån informationen eniga, att avvakta. Anledningarna:

1) M svarar bra på glutenfri kost och vi vill ge det lite längre tid för att se hur pass mycket bättre han blir.
2) Vi tror även att M mår bättre av Eye Q fiskolja (se annat inlägg), som överläkaren också rekommenderade, och vi vill testa även det en längre tid.
3) Man börjar medicinera vid 6 års ålder, vid medelsvår och svår ADHD. M är bara 7 år och därmed på gränsen till för liten. Och vi vill avvakta enligt punkt 1 och 2, för att se hur pass svår ADHD han egentligen har, när det gått lite längre tid. Kanske blir det bara lätt ADHD kvar?
4) Medicinens effekt går över, när man slutar ta den. Arbetsminnesträning ger bestående resultat och neurofeedback är en ny teknik på ingående (ej färdiga evidens ännu, men studier pågår). Vår erfarenhet sen hans autism, är att hans hjärna är föränderlig och att det går att träna honom till många saker. Självklart finns det en gräns för vad vi kan träna honom till, men vi vill hitta den innan vi börjar fundera på medicinering.
5) Miljön spelar stor roll för hur en person med ADHD mår. Man kommer långt med kompensatoriska strategier som påminnelsesystem, tidhjälpmedel (timstock) och scheman (enligt överläkaren). Jag kommer gå en kurs inom kort om vilka strategier som hjälper barn med ADHD. Och vi kommer förbättra miljön hemma.
6) M mår bra och trivs i skolan. Miljön där är oftast bra för honom och dessutom så har hans resursperson bra koll på detta.
7) Kunskapsmässigt så ligger han inte efter i skolan och han har lätt för skolämnena, så vi bedömer att risken att han hamnar efter kunskapsmässigt p g a ADHDn, är liten just nu.

Så summerat, vi tänker försöka med allt utom medicinering först: Fortsätta med "dieten", förbättra miljön och träna honom på alla sätt vi kan. Vi vill börja i den änden. Och nu menar jag inte att förringa de problem som andra har, eller förminska alla de människor som säger att medicinen är räddningen för dem och att de och/eller deras barn inte klarar sig utan den. Medicinen har ju bevisad effekt och det är bra att den finns när den behövs. Frågan är bara om M behöver den.