Det har tagit lite tid att smälta all information om ADHD, som vi fick igår. Mycket tyckte jag var positivt, f a hur långt man kan komma med en bra miljö och träning. Jag blev inspirerad att göra förbättringar här hemma och söka upp minnesträning. Dessutom så anmälde jag mig till en kurs på totalt 15 timmar som heter Strategi och är liknande COPE, fast för ADHD-barn.
Alltihop känns faktiskt stärkande, och det är dags att ta ett steg till: Att på allvar agera utifrån tesen att även lillebror har ADHD. Vi har länge haft sådana tankar. Haft det i bakhuvudet, men avvaktat. Han är ju fortfarande liten. För liten för diagnos. Men han är definitivt tillräckligt stor för att kunna dra nytta och utvecklas av allt vi kommer förbättra för M. Jag tänker på hur bra det var för M, när han som odiagnosticerad 3-åring, hamnade i en dagisgrupp där ett annat barn hade diagnos autism. De arbetade redan med bildschema för hela gruppen och insåg snabbt att även M hade autism. Trots att diagnosen dröjde (p g a att vi "fastnade" på Barnhälsovården), jobbade de utifrån tesen autism. De skaffade en resursperson för M (som numera är Ms resurs i skolan) och alla dagisfröknarna i gruppen fick handledning av en autismexpert med avseende på Ms behov. Vilken fantastisk personal! Vi föräldrar måste göra likadant för lillebror. Varför invänta en diagnos och tappa tid?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar