Idag läste jag och M "Tuppens minut" av Sven Nordqvist. Den handlar om när det kommer en tupp till gården där gubben Pettson, katten Findus och några höns bor. Tuppen galer mest hela tiden. För mycket tycker Pettson och Findus. De försöker få tuppen att begränsa galandet. Att bara gala i 5 minuter varje heltimme. Tuppen tycker det är väldigt jobbigt. När Findus lurar honom att han bara får gala 2 gånger per dag, mår han väldigt dåligt, för han kan egentligen inte hålla inne med galandet. Han rymmer från gården (men efterlämnar sig spår i form av små kycklingar).
Okej slutklämmen är inte så passande precis, men i övrigt är boken en bra utgångspunkt för att diskutera Ms tics*. M har, precis som tuppen, ett behov som vi andra inte förstår. Han kan inte rå för det och måste få leva ut det emellanåt. Jag ska inte begränsa det för mycket, för då mår han dåligt. Men samtidigt är ett viftasschema bra för honom, för han behöver göra annat med händerna, som t ex skolarbete och att leka. I boken går alla andra undan vid heltimmarna, så de slipper höra oljudet. M gör tvärt om - han går undan och viftar. Det gäller att hitta en balans som funkar för allas behov.
*Jag har nämnt Ms tics många gånger innan: Han vill vifta med händerna eller snören, pinnar, strumpor osv så fort han får en chans. Framför allt om han inte har något att göra. Och det händer att han hakar upp sig på vissa samtalsämnen, och det tycker jag liknar vokala tics.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar