I fredags var jag och maken och handlade födelsedagspresenter till M som fyllde år. Maken hade tagit ledigt från jobbet, så vi hade gott om tid på oss att välja bra presenter och tänkte att vi även skulle hinna storhandla mat också.
När vi var färdiga med presentinköpen, var maken hungrig. Det var tydligt att vi hade missat att detaljplanera dagen, för vi blev tveksamma om vi skulle stanna på köpcentret där vi handlat presenterna och handla mat där, i en affär vi inte var vana vid, eller åka genom staden till affären där vi brukar handla. Det hängde på var det fanns glutenfri lunch till maken. (Jag hade ätit tidig lunch hemma, innan vi åkte.)
Vi valde att stanna och i efterhand visade det sig vara det sämre alternativet. Anledning: Maken blev helt enkelt för trött av presentinköp + handla mat i en ny stor affär (stormarknad). Och ska jag vara ärlig, blev det för mycket för mig också, även om min upplevelse var annorlunda än hans.
Det är tydligt, att den tid vi två lägger på att tänka efter, planera och strukturera upp vardagen, den har vi igen när det flyter på bättre. Hade vi bara tänkt till innan, hade vi gjort annorlunda, eftersom det liksom inses lätt att detta är för mycket, f a för honom. Det blir för mycket, eftersom han ser, hör och luktar "allt", dvs alla intryck trillar på honom.
På vägen hem frågade han mig: "Kände du stanken från ostdisken? Och från fiskdisken?" Jag tittade oförstående på honom. Visst hade jag luktat någonting, men inte tänkt så värst mycket på det. "Det är som att jag nästan kan se dofterna, var de olika stråken med fisk- resp ostlukt går i affären. Det luktade ost i halva affären." fortsatte han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar