M hade vattkoppor i påsk (samtidigt som maken). M var lite hängig, men kvicknade till lagom till skolstart i tisdags. Prickarna var bara ärr. Det gick bra tisdags, men sen i onsdags så var det skolgympa på schemat och det ställde till problem. M bad mig att få slippa gympan för att undvika att klasskamraterna skulle se hans prickar. Sen kom han på att vi kunde ta med långärmat och långbyxor i gympapåsen. Det gjorde vi! Kort därefter fick han snilleblixten att vi skulle "glömma" gympapåsen hemma. Visst kunde jag skriva att han skulle slippa gympan i kontaktboken, men jag visste inte vad det skulle betyda för framtida gympalektioner tills ärren var helt borta. Hur lång tid skulle det ta? Plus att M lika gärna kunde ändra sig när han väl kom till gympan och såg vad det var de skulle göra. Det vet man aldrig. Det är ofta M ångrar sig. Så jag ville att han åtminstone skulle ta med gympapåsen för att ha möjligheten. Men inte var M glad på mig när jag tvingade honom att ta med gympapåsen.... Svårt. Hur man än gör, kan man aldrig göra helt rätt. Ibland.
Jag skrev som det var i kontaktboken till Ms nya resurs. Att M varit väldigt orolig, att de kunde testa med långbyxor och långärmat men att om det inte gick så fick M gärna skippa gympan för min del. För säkerhets skull så SMS:ade jag samma info till klassläraren. Ifall det var vikarie till resursen och kontaktboken inte öppnades. Jag ville ju inte att min lille kille skulle behöva ha denna oro utan att någon pedagog förstod vad det handlade om. Och numera så klarar M att gå till gympan, byta om, delta, duscha, byta om igen, gå tillbaka till klassrumet helt utan resurs. Så risken fanns att han skulle bli utelämnad åt sig själv. Personalen kunde ju inte veta om detta.
Jag fick ett SMS från resursen att de tagit en promenad istället. De hade försökt, men när M hade närmat sig gymnastikhallen hade han blivit orolig och hon hade kommit på detta alternativ. De gjorde lite hopp och lite andra övningar medan de gick en långpromenad. Mycket bra löst tycker jag!
Så i fredags var det gympa igen. Då gick de lite i förväg så han fick byta om till långärmat och långbyxor innan de andra barnen kom. Mycket bra löst då med! Vad mer kan man begära som förälder?! Jag tycker att den nya resursen verkar bra. :)
Får jag fråga en sak som inte direkt är kopplat till ditt inlägg. Min son har nyligen fått diagnosen autusmliknande tillstånd. Han har mycket svårt att hantera auktoriteter och tillsägelser. Vi har tagit upp med skolan att verkligen tänka till när de placerar honom i hans nya klass. Idag fick vi placeringen. Jag har via en bekant fått veta att pedagogerna kräver mycket disciplin och ordning. Barnen sitter mycket tysta när de arbetar. En del av barnen upplever pedagogerna som sura. Nu ska vi träffa dessa pedagoger tillsammans med BNK och jag vet varken ut eller in. Kan detta bli bra? P ena sidan kan ju rutin och ordning vara super för min kille. Om han klarar av att leva upp till kraven. Annars kan det ju bli helt pannkaka! Självklart ska vi ju informera om hur bår kille fungerar. Men jag har mycket svårt att tro att stränga pedagoger kan leva upp till att betona positiv förstärkning. Vad tror du? Auktoriteter har ju inte fungerar alls innan. Eller så går han äntligen det lugnet som han behöver. /Förvirrad
SvaraRaderaJag förstår dilemmat. Jag tror att det hänger på fingertoppskänslan hos pedagogerna och också hur mycket info de får av er om din son och hur pass bra de förstår denna. Jag tror att du inte kommer veta förrän ni testat, men säg åt dem att berömma din son när han gör rätt, sitter still osv. Och försök att ge dem så mycket info som du kan. Eventuellt följa med och sitta tyst bredvid i klassen, om du får det. Försök att bilda team med pedagogerna. Hjälp dem att hjälpa din son och försök att undvika jobbig stämning mellan er vuxna. Svårt, men kan vara värt ett försök. Lycka till! Berätta gärna hur det går.
RaderaTack! Du anar inte hur värdefulla dina åsikter är. Det du säger stämmer överens med hur jag tänkt. Skönt att få bolla med någon mer som har erfarenhet om sådant här. Så tack, din blogg gör skillnad!
RaderaHärligt med positiva upplevelser med NY resurs! Vi har precis varit i samma situation (att fått en NY resurs) och det har BARA varit till det bättre!! SÅ skönrt och ändå var vi ej missnöjda med den förre utan allt blev bara ÄNNU bättre nu. Har även en NY rektor och även hon har visat sin bästa sida (har ett barn själv med Downs så hon förstår liksom allt lite bättre än med någon som ej är "inne i karusellen"). Iaf, det jag vill säga är helt enkelt att det är så LITE som gör oss mammor (och pappor) GLADA. Bara det att någon förstår och finner små enkla lösningar.... Härligt, som sagt! Ha en bra dag! /Veronica
SvaraRaderaTack för de uppmuntrande orden Veronica! Man får glädjas åt när det går bra. Vi var också nöjda med tidigare resurs, men hon var sjuk rätt mycket vilket var jobbigt för M, då det blev nya vikarier hela tiden. Jag hoppas den nya tjejen stannar ett tag. Tills den ordinarie är tillbaka från mammaledigheten.
Radera